Hälsingland har allt

Hälsingland är landskapet som har allt.

Natur och kultur
Hälsingland har blånade berg, brusande älvar, trolska skogar, spännande sjöar, långa sandstränder, stor skärgård, gammal odlingsbygd och väna landskap. Naturen är nära överallt.

Carl von Linné beskrev Hälsingland som ett mikrokosmos, eftersom landskapet rymmer alla typer av naturslag. Kanske är de blånande bergen det mest typiska för Hälsingland.

Hälsingland har flera av Sveriges bäst bevarade medeltidskyrkor, en samling unika fiskar- och brukskapell, Hälsinglands museum och framstående lokala museer. Norrlands näst äldsta stad – Hudiksvall – lockar med bland annat shopping, krogliv och kultur. Och här finns framför allt de stolta hälsingegårdarna, som sedan 2012 är en del av Unescos och mänsklighetens världsarv.

Stolta hälsingar med historia
Hälsingland är befolkat av stolta och egensinniga människor, som länge levde efter en egen lag, Hälsingelagen. Långt senare gav hälsingar namn åt Finlands huvudstad, Helsingfors, och dessförinnan Helsinge landskommun.

Hälsingland var bland de sista landskapen i Sverige att lämna hedendomen och börja betala skatt. I Hälsingland var bönderna självständiga och fiskarna en viktig del av de små städerns befolkning. På 1800-talet blev många bönder rika på skog och lin.

När man i andra delar av Sverige berättade sagor om hjältar och prinsessor, handlade hälsingarnas sagorna om jättar, troll och skogsväsen. Ett exempel på det är den kända Hårgasägnen, som ligger till grund för Hälsingehambon, som handlar om krocken mellan kristendom och hedendom, och delvis Trolska skogen.

Hälsingland har ett rikt kulturliv, folkmusik som saknar motstycke, en stark berättartradition, flera sommarteatrar och många stolta hälsingegårdar. Landskapet rymmer en loppmarknad i snart sagt varje by, massor av sommarauktioner, återkommande antik- och kuriosamarknader, historiska Hälsinge marknad, inbjudande sommarkaféer och restauranger i cirka halvdussinet fiskelägen.

Mycket att göra och se
Hälsingland ger utrymme för aktiviteter av vitt skilda slag, från utforskning av Europas största urbergsgrottor i Boda utanför Iggesund, trolling på Dellensjöarna, bergscykling i Järvsö, dressinåkning på Dellenbanan och besök på hälsingegårdar till utförsåkning i Hassela/Järvsö, bad från soldränkta havsstränder, strömmingsfiske i Glada Hudik och Söderhamn, planetkryssning i solsystemet och pilgrimsvandringar på Stråsjöleden.

Hälsingland har en rik historia. En gång var Hälsingland liktydigt med Norrland, allt land norr om skogen Ödmården – gränslandet i söder mot Gästrikland. Historien är, precis som naturen, närvarande i Hälsingland.

Hälsingland är också vänliga människor – namnet Glada Hudik säger allt – och hemmaplan för känt folk från kultur, sport, vetenskap och andra delar av samhällslivet. Läs mer om kända hälsingar här!

Gammalt landskap
Hälsingland gränsar till Gästrikland i söder, Dalarna och Härjedalen i väster, Medelpad i norr och Östersjön i öster.

Hälsingland var före unionstiden (Kalmarunionen) det gemensamma namnet för Norrlands kustbygd norr om Ödmården. Hälsingland omfattande hela Norrland, som då var bebott av svenskar; vid den här tiden hörde inte Gästrikland till Norrland. Hälsingland hade en egen lag, Hälsingelagen, som gällde alla svensktalande i det som i dag är Norrland exklusive Gästrikland.

När Sverige fick en modern länsindelning 1634, blev Hälsingland en del av Västernorrlands län. Detta län, som då omfattade allt svenskt land norr om Ödmården, delades 1646–54 upp i Hudiksvalls län, som omfattade Hälsingland och Härjedalen, och Härnösands län. De båda länen slogs åter samman till Västernorrlands län 1654.

När Gävleborgs län bildades 1762, fördes Hälsingland och Härjedalen till det nya länet med residensstad i Gävle. År 1810 fördes Härjedalen över till nybildade Jämtlands län. År 1864 överfördes Ytterhogdals socken, som ingår i landskapet Hälsingland, till Jämtlands län.

Jörgen Bengtson

Sidan uppdaterad 27 februari 2018