Nya upptäckter i
Enångers gamla kyrka

Det finns alltid något nytt att upptäcka i Enångers gamla kyrka. Det bevisade Lena Berg Nilsson och Ola Nilsson på gårdagens forntidsvandring i Enångers medeltidskyrka, arrangerad av STF boende och konferens Hudiksvall Kungsgården Långvind.

Jag har följt med på vandringar, i stort sett varje år i över tio år, runt och i Enångers gamla kyrka. Varje år har jag lärt mig något nytt. Under de senaste två åren har paret Nilsson stått för visningen, och åter har jag fått ny kunskap.

Sex personer kom till årets enda arkeologiska visning av medeltidskyrkan, som tog närmare en och en halv timme. Nyckeln till kyrkan håller Ola Nilsson i stadigt grepp (bilden).

Lena Berg Nilsson började med att berätta om kyrkobyggnadens historia. Den äldsta kyrkan på platsen är från tolvhundratalet, men är inte del av nuvarande kyrka. Platsen har sannolikt varit ett religiöst centrum långt tidigare, men då som kultplats under hednisk tid. Nuvarande kyrkobyggnad är från fjortonhundratalet.

Stora förändringar kom under sjuttonhundratalet, när man utvidgade fönstren på höjden och sannolikt också på bredden (1712 och 1744) och gav kyrkan ny ingång på västra gaveln (1744). Under första halvan av artonhundratalet flyttade man kyrkogården till sin nuvarande plats, där församlingen sedan byggde nya kyrkan. På 1850-talet rev man vapenhuset.

– Vi har några inventarier, troligen från den tidigare stenkyrkan på platsen, en gammal stenkyrka från tolvhundratalet. Men det kan ha funnits en träkyrka eller ett träkapell tidigare. År 1312 nämns Enångers socken för första gången, berättar Lena Berg Nilsson.

I äldre tider var inte ”socken ett geografiskt territorium, utan vilken kyrka man tillhörde”, berättar hon. Ola Nilsson fyller på:

– På tolvhundratalet blev sockenbildningen hyggligt klar i Hälsingland. Det kan ha funnits ett biskopsdöme i Hälsingland på tusentalet, säger han och tillför därmed nya pusselbitar för deltagarna.

En nyhet för många var säkert den tidiga kristendomens gestaltning. Runt tusentalet, när Sverige blir kristet, var fokus på Jesus.

– Man såg Jesus som en ny gud att lägga till de gamla gudarna som Tor och Oden, säger Lena Berg Nilsson.

Paret Nilsson berättar också mer ingående om vapenhuset, som historiskt fanns för att ställa vapen i. När man byggde nya kyrkan 1847–1854 (invigning var 1858), använde man stenarna från vapenhuset till den nya kyrkan. I vapenhuset fanns länge dopfunten, för ett odöpt barn var orent, liksom barnets moder; inga av dem fick därför komma in i kyrkan. Därför tillkom systemet med gudmoder och gudfader, för att bära fram barnet till dopet och sedan vara ”extraföräldrar” åt barnet.

Vi vandrar runt kyrkan och på norra sidan finns vad som ser ut som fem kanonkulor i väggen. Lena Berg Nilsson förklarar (bild):

– En ovanlig detalj på fasaden är de fem inmurade kullerstenarna som sägs symbolisera Jesu sår, säger hon.

Enångers gamla kyrka har en historia som ingen annan. När församlingen byggde ny kyrka, tog Helsinglands fornminnessällskap, bildat 1859, över den gamla kyrkan. Drivande kraft var prosten Lars Landgren, Delsbo, som gjorde kyrkan till museum. Han samlade in över 300 medeltida och andra äldre föremål från främst Hälsinglands kyrkor, men också gamla allmogeföremål. Föreningen samarbetade med Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien och kom under dess beskydd.

– Det blev den största samlingen medeltida inventarier i Sverige, berättar Ola Nilsson.

Museet blev sedan Hälsinglands museum, som 2013 fick status som regionmuseum.

Kyrkan gick över i statlig ägo, först ägt av Riksantikvarieämbetet (1947) och sedan av Statens fastighetsverk (2015).

År 1955 blev den gamla museikyrkan åter en del av Svenska kyrkan, som öppnade porten för vigslar, dop, gudstjänster och andra förrättningar. Två av gårdagens besökare hade både gift sig och döpt sitt äldsta barn i kyrkan.

I dag finns alla föremål från fornminnessällskapet i Hälsinglands museum eller kyrkorna de kom ifrån, utom de som historiskt hörde till Enångers gamla kyrka.

Målningarna, träskulpturerna och altartavlorna i kyrkan är unika. Detta gäller särskilt målningarna i valven, utförda av Alfabetsmålaren, vilka aldrig har varit överkalkade; de är ett av Sveriges värdefullaste exempel på senmedeltida monumentalmåleri. Här finns också medeltida träskulpturer och altartavlor, många signerade mästaren Haakon Gulleson, som hade många medarbetare i sin verkstad.

– Han levererade träskulpturer till kyrkor i halva Norrland och hade en hel verkstad i Fläcka, Enånger, säger Ola Nilsson och pekar på en av de mest kända träskulpturerna, ”Anna själv tredje” från 1520. Den visar Maria och Kristusbarnet, med Marias moder Anna överst (bild).

Den 17 april 1999 stal en spanjor träskulpturerna av Sankt Rochus och ärkeängeln Mikael. Den senare fann polisen på Teneriffa 2005, medan Sankt Rochus fortfarande är försvunnen.

En spännande del i Enångers gamla kyrka är kryptorna. De mest framträdande i kyrkan är gravkammare. I en av kamrarna vilar två systrar, som råkade i sjönöd utanför Enånger och lovade att visa tacksamhet mot den kyrka, där de kom iland. De blev räddade och höll sitt löfte.

– Margareta och Kristina räddades i sjönöd och blev begravda här 1379, säger Lena Berg Nilsson och pekar på stenlocket med inskriptioner i latin av både namn och årtal.

Väggmålningarna blev överkalkade men senare återställda. Här är dock inte färgen och bilderna lika tydliga som i taket.

En del av kyrkan har särskild koppling till Långvind, Långvindsläktaren, mellan predikstolen och altaret. Den byggdes 1736, innan Långvind fick sitt brukskapell cirka 1803, och var reserverad för ägarfamiljen till Långvinds bruk.

Den stora läktaren i bakre delen av kyrkan tillkom efter reformationen. Under den katolska tiden stod menigheten under gudstjänsten, som var helt och hållet på latin. Med reformationen kom både sittplatser och svenska.

Efter avslutad vandring informerade Kungsgården Långvinds Jörgen Bengtson om kommande forntidsvandringar med Ola Nilsson och Lena Berg Nilsson:
• lördag 19 augusti, klockan 15–16.30, till avrättningsplatsen i Sivik, Enånger
• lördag 26 augusti, klockan 15–16.30, i Långvind ”från hamn till hytta”, Enånger
• lördag 2 september, klockan 15–17.00, till Hedningahällan, Enånger

För kommande vandringar gäller, som för visningen av Enångers kyrka, att man måste anmäla sig senast klockan 18 dagen före till info@langvind.com, 0650-822 33 eller 070-660 55 60.

Text och foto:
Jörgen Bengtson