Lyskvällen lyser upp många mörka kvällar runt om i Sverige sista lördagen i augusti. Lyskraften är extra stor i Enånger, som med hjälp av Hjalmar Åker 1990 förde traditionen med lyskväll från Finland till Sverige. Lyskvällen är även känd som ”stugsista”, ”venetiansk afton”, ”lysafton”, ”villaavslutning” och ”lysnatta”.
Långvindsbruk var i kväll en av många samhällen vid vatten med ljus i olika former, vilka speglade sig i vattnet, som här Långvindsfjärden. Samma ljus spred sig runt om i Enånger – med Borka som centrum – och vidare längs Norrlandskusten och längre än så.
Även Hälsinglands inland har tagit lyskvällen till sina hjärtan – där det finns vatten.
Lyskvällen har också blivit en tradition inåt landet. I Storsjön i Gästrikland, Siljan i Dalarna och flera orter i Mälaren har lyskvällen blivit ett välkommet tillskott sista lördagen i augusti.
Centralt för lyskvällen är att man tänder ljus och eldar vid vatten och tar avsked av sommaren. Den blir därmed något av en pendang till valborg eller midsommar, som markör av vårens eller sommarens ankomst.
Hjalmar Åker tog traditionen till Sverige år 1990. Han var då kassör i Enångers båtsällskap (EBS) och satte både Borka, båtklubben EBS och restaurangen Boka Brygga på kartan genom att börja fira lyskväll i fiskeläget.
Han importerade traditionen från Finland, vilket han berättade för undertecknad i en intervju i artikeln Lyskväll avslutar sommaren (24 augusti 2009).
– Lyskvällen startade 1990 i Borka. Det är jag hundraprocentigt säker på, berättade Hjalmar Åker med anledning av att olika uppgifter cirkulerar om detta.
– Sedan låg det i ”banken” innan min hustru tyckte vi skulle göra något av det, berättade han vidare.
– Jag vet att man började fira lyskväll i Västerbotten tidigare. Men den spred sig, vad jag vet, aldrig utanför Västerbotten, berättade Hjalmar Åker för Långvind.com.
Hjalmar Åker avled 2011. Han och hustrun Ingrid anade knappast vilken tradition de startade – Wikipedia talar om lyskvällen som en ny tradition och högtid i Sverige.
I dessa coronapandemitider kan det också vara av intresse att veta att lyskvällen har rötter i en nästan 450 år gammal pandemi, pesten i Venedig 1575–1577. När den var besegrad, började man fira detta. Traditionen togs upp som ”venetiansk afton”, även stavat ”veneziansk afton”, under 1800-talet i Helsingfors, andra finländska kuststäder och Sankt Petersburg. Traditionen levde vidare i Österbottens kustland och tog sedan fart i södra Finlands kustland, varefter den spred sig till den forna västra rikshalvan.
Långvind.com har haft många artiklar om lyskvällen: Lyskvällen ny svensk helgdag (28 augusti 2020), Lyskvällen startade i Enånger (28 augusti 2019), Lyskväll som vanligt på Hälsingekusten (25 augusti 2018), Hävt eldningsförbud räddar årets lyskväll (13 augusti 2018), Lyskväll samlar allt fler (21 augusti 2017), Lyskväll med friska vindar (28 augusti 2016), Lyskvällen ny folkfest (26 augusti 2016), Lyskvällen lättar upp (28 augusti 2015), Eld över hav och land (17 oktober 2014), Lyskväll kär tradition (27 augusti 2014), Farväl till sommaren – ja till te (31 augusti 2013), Ljus i stundande mörker (29 augusti 2013), Upplyst mörker (25 augusti 2012), Åter dags för lyskväll (23 augusti 2012), Kväll med lyskraft (27 augusti 2011), Lyskväll sätter punkt (14 augusti 2011), Magisk lyskväll på Hälsingekusten (28 augusti 2010), Lyskvällen avslutar sommaren (25 augusti 2010), Ljus ger lyster åt hälsingekvällen (30 augusti 2009), Lyskväll avslutar sommaren (24 augusti 2009), Suring- och lysfest (12 augusti 2009).
Text och foto:
Jörgen Bengtson