Leskär är den östligaste ön i Enångers skärgård, belägen mellan fiskeläget Våtnäs och Innerstön. Det finns ytterligare ett Leskär i Hälsingland, som ligger utanför Ljusne och historiskt hör till Söderhamns stad.
Väster om Leskärs sydspets ligger skäret Leskärsharet.
Aldrig befolkat
Som namnet säger, är ön från början ett skär, som vuxit till en holme och i dag en ö.
Äldsta skiftliga omnämnande av Leskär är från 1539, då ön hette Ledeskiären. Under årens lopp har Ledskär haft flera stavningar: Leskiär, Ledskär och Leskär.
Ur dessa stavningar kan man få ut att ön markerar en inre farled söderifrån till Hudiksvall. ”Led” är ett ganska vanligt prefix på öar, som i tider för muntlig tradering av sjökunskap användes att navigera efter. Nästan alla Led(e)skär har blivit Leskär i modern tid. Mer om detta kan man läsa i Christer Westerdals innehållsrika verk Norrlandsleden. Just Leskär behandlar han i del I sidan 191 f.
Aldrig befolkat
Leskär är en liten ö, som reser sig flackt ur Bottenhavet. Den är trädbevuxen på norra och delvis västra sidan. Det finns gott om sjöfågel på Leskär.
På öns östra sida finns en husgrund. Men Leskär har aldrig haft någon bofast befolkning.
Rakt öster om Leskär ligger öarna Innerstön, Kråkön, Drakön och Agön. Ingen av dessa öar hör historiskt till Enånger. Innerstön hör till Njutånger och de tre andra öarna till Hudiksvalls stad.
Känd för ryssgraven
Leskär är mest känd för den så kallade ryssgraven. Här begravdes den ryss, som länsmannen sköt i Enånger i maj 1721, sedan ryssarna misslyckats i sitt försök att inta och bränna Enånger. Detta skedde under fredsförhandlingarna mellan Sverige och Ryssland i Nystad, då ryssarna gått i land i Långvinds bruk den 21 maj 1721 och satt bruket i brand.
Fem kosacker red vidare mot Enånger, där en liten bondehär anförd av länsmannen satte stopp för ryssarnas framfart. Efter begravningen på Leskär, seglade galärflottan vidare och brände ner Njutånger, Iggesund och Hudiksvall.
Jörgen Bengtson
Sidan uppdaterad 24 juli 2018