Avrättning i Enånger

Gör en nedstigning i dödsriket på lördag den 17 augusti. Kungsgården Långvind arrangerar en spännande forntidsvandring – sedan följer ytterligare två – till avrättningsplatsen i Sivik, Enånger, med kvalificerade arkeologer från ArcMonta, Ola Nilsson och Lena Berg Nilsson. För att delta måste man anmäla sig dagen före till 070-660 55 60 eller info@langvind.com.

Skarprättaren lät bilan falla på avrättningsplatsen i Sivik, Enånger, en höstdag 1845.

Lördagen den 17 augusti, klockan 15–17.15, leder paret Nilsson en vandring till avrättningsplatsen i Sivik, som ligger i Enångers socken på gränsen till Njutångers socken. Den ger inblick i denna och andra avrättningsplatser, som tidigare fanns i städer och socknar över hela Sverige. Vi får naturligtvis veta mer om avrättningen i Sivik 29 november 1845, då bonden Jon Larsson, Enånger, blev avrättad för mordet på sin svärfar året före.

Efter 1734 skedde avrättningarna främst genom halshuggning med bila. Efter halshuggningen blev kroppen begravd på avrättningsplatsen om det var en man eller bränd om det var en kvinna. Fram till 1876 var avrättningar offentliga i Sverige. 

Avrättningsplatsen ligger nära den gamla riksvägen mellan Enånger och Njutånger. På gamla Europaväg 4 nära avfarten mot Sivik finns en parkeringsficka med en informationsskylt om avrättningsplatsen. Platsen ligger på motsatt sida av vägen, cirka 100 meter in i skogen längs en stig. Platsen är markerad med ett gammalt järnkors.

Vad har Långvinds bruk, Enånger, att berätta ur ett arkeologiskt perspektiv?

Lördagen den 24 augusti, klockan 15–17.15, svarar Lena Berg Nilsson och Ola Nilsson på detta. De leder en vandring ”från hamn till hytta”, som kompletterar den bruksvandring i Långvind, som Jörgen Bengtson leder sommaren på lördagar. Paret Nilssons vandringen i bruket ger en inblick i lämningarna av ett gammalt järnbruk, som hade sin storhetstid under 1700-talet och första hälften av 1800-talet.

Var Hedningahällan, Enånger, en ättestupa, en fästning, en religiös plats med rituell betydelse eller kanske rent av en dåtida ”folkpark”?

Lördagen den 31 augusti, klockan 15–17.30, kan du få besked om sägenomspunna Hedningahällan och göra en intressant resa i stenålderns tankevärld och materiella kultur. På stenåldern var hällan en liten ö i yttersta havsbandet. Landhöjningen har förpassat den till ett läge långt från havet, där den ser ut som ett flyttblock.

Varje vandring tar cirka 2 till 2,5 timmar – inklusive fikapaus – och kräver kläder efter väder. Mot slutet av guidningen – dock inte av Enångers gamla kyrka – dukar man upp medhavd matsäck.

Arrangör av forntidsvandringarna är Kungsgården Långvind. Förhandsanmälan sker till Kungsgården Långvind, mobil/sms 070-660 55 60 och e-post info@langvind.com.

Lördagen den 10 augusti genomförde Kungsgården Långvind årets första forntidsvandring, som var i och runt Enångers gamla kyrka. Vandringen blev en succé.

Kungsgården Långvind erbjuder inte bara forntidsvandringar för enskilda som kommer till annonserade vandringar, utan också för grupper på minst sex personer. Dessa måste boka en vandring i förväg. Gruppvandringarna gäller dels för de fyra ovanstående målen, dels för de tre nedanstående.

Utöver dessa fyra vandringar i Enånger finns även möjlighet att vandra i:
– Finnskogen Nianfors, som ger inblick i en föga känd finnskogskultur i hjärtat av Hälsingland.
– Rödhälle skans, som ger en inblick i maktens landskap under järnålder och medeltid ur ett lokalt och regionalt perspektiv.
– Sofieholm, ett manufakturverksområde, vilket nu är natur- och kulturreservat, som ger kunskap om den tidiga industrialismen med vattenkraften i fokus, först som manufakturverk, sedan som kraftstation.

– Vi är mycket glada över att kunna fortsätta med dessa kvalificerade och kunskapsgivande forntidsvandringar med de två duktiga arkeologerna, Lena Berg Nilsson och Ola Nilsson, säger Agneta Bengtson på STF hotell och konferens Hudiksvall Kungsgården Långvind.

Bilden visar Ola Nilsson på forntidsvandringen vid avrättningsplatsen i Sivik, Enånger på gränsen till Njutånger

Text och foto:
Jörgen Bengtson