Långvind har fått en ny vigsellokal, smedjan vid Långvinds ström. I dag gifte sig Ulf Tjernström och Gerda Nilsson i den gamla klensmedjan med åttiotalet gäster närvarande, Delsbo brudmarsch som ingångsmusik och Ain’t No Mountain High Enough som utgångsmusik. Därmed har Långvindsbruk fått ett profant vigselrum med historisk och kulturell förankring, som tillsammans med Långvinds kapell kan sätta den lilla bruksorten på stora bröllopskartan.
Smedjan är relativt väl bevarad, även om den numera saknar fönster och fram till nyligen var full av bråte. Inför bröllopsdagen har smedjan blivit städad och försedd med trägolv för brudparet i nordvästra hörnet. Gästerna får hålla till godo med smedjans stampade jordgolv. Smedjan tar närmare hundra personer.
Smedjan ligger vackert, omgiven av Långvinds strömmande vatten på tre sidor och Kvarndammsfallet på fjärde sidan. Det strömmande och fallande vattnet, Kvarndammsgårdens klassiska formspråk, omgivningens prunkande grönska och spången över ån till smedjan, ger den gamla smedjan en karaktärsskapande inramning.
Smedjan har i sin omstöpta form fått en funktion, som brukets smeder aldrig hade kunnat föreställa sig. Kanske är det denna nya funktion, som räddar smedjan åt eftervärlden.
Brudparet har självt ställt i ordning smedjan, så den nu fungerar som rustik och väldigt annorlunda bröllopslokal. Eftersom både Ulf och Gerda är ingenjörer, var omgörningen av lokalen ingen större utmaning.
Ulf Tjernström tycker att den gamla industrilokalen fascinerar. Han är uppvuxen i Söderhamn och är trettonde generationen i nedstigande led från smedssläkten Werne, som kom till Långvinds bruk 1687. Gerda kommer från Eslöv. De bor i Stockholm, men valde alltså Långvind för att gifta sig.
Efter vigseln följde bröllopsfest för åttiotalet personer på Café och restaurang Bränneriet.
Jörgen Bengtson