Säsongen för annonserade natur- och kulturvandringar i Långvindsbruk är till ända för i år. Men det finns fortfarande utrymme för bokade bruksvandringar. I dag tog närmare 40 personer från Forsa folkhögskola vara på möjligheten att få en kvalificerad vandring i ett medelstort järnbruk från stormaktstiden.
Kungsgården Långvind erbjuder guidade visningar på en till tre timmar för grupper. Den vanliga vandringen tar besökaren på en bruksvandring i en unik miljö.
Vandringen pågick i nästan tre timmar. Gruppen var rekordstor för ciceron Jörgen Bengtson.
Bruksvandringen började med att han berättade om Kungsgårdens bakgrund och historia. Den sträcker sig sannolikt tillbaka till senmedeltiden. Runt sekelskiftet 1700–1800 tror man att stockarna från grannsocknen Norralas medeltida kungsgård flyttades till Långvind.
Agneta och Jörgen Bengtson köpte gården 2007 och totalrenoverade den. De öppnade vad som i dag – efter ombyggnad och tillbyggnad – är STF hotell och konferens Hudiksvall Kungsgården Långvind med tio rum och tjugotre bäddar.
Vandringen gick sedan vidare till bron över Långvinds ström. Där berättade Jörgen Bengtson vad som krävdes för att anlägga en järnbruk 1687: vattenkraft, skog för kolning, malm och arbetskraft – det senare fick man om brukspatronen vad god, vilket Långvind hade.
Här besökte man kraftstationen (första bilden), som fram till 1954 levererade likström till belysning och mjölkningsmaskiner.
Vandringen fortsatte till den enda smedjan som finns kvar: klensmedjan. Det var här man tillverkade brukets egna järnföremål – som gångjärn, hästskor, spikar, lås, nycklar, beslag, knivar, hushållsjärnsmide – ungefär som man hade snickeri för träföremål. Klensmedjan var i bruk till andra halvan av nittonundratalet, alltså långt efter det att man lade ner de kommersiella grovsmedjorna.
Stigen till klensmedjan går över en bro över ett av Långvinds tre förbilöp eller omlöp (mellersta bilden), som gör att fisken kan vandra förbi dammarna.
Klensmedjan var en del av brukets övre hammarsmedja, som liksom de andra två hammarsmedjorna inte finns kvar. Mellanhammaren har kvar väggpartier av sten, men det är allt.
Bruksvandringen fortsatte genom Norrlands enda lindallé av betydelse, förbi slaggbastan och milstenen innan sällskapet kom fram till brukets forna ”skvallercentral”: här låg Konsum, busshållplatsen och Fruhem, där man kunde koppla upp sig på en av samhällets två telefonledningar.
Efter kapellbesök fortsatte vandringen förbi herrgården och den lilla lekstuga, som nu välkomnar besökare, till Brandstationen med en imponerande bilsamling. Turen fortsatte över Långvinds ströms tre fåror – nytt förbilöp och gammal flottningsränna och masugnsränna – till ruinen av Långvinds masugn, den tredje i ordningen.
Bruksvandringen gick vidare till Tomtens stuga, Ångsågverket och Bruksmueet, innan det var dags att återvända till Kungsgården Långvind och väntande bilar för lunch på Ångersjöns mat och vildmarkscamping.
Text och foto:
Jörgen Bengtson