Långvinds kapell ligger i det lilla samhället Långvindsbruk, cirka en mil sydöst om Enånger, Hälsingland. Brukskapellet hör till Enånger-Njutångers församling, Uppsala stift, inom Svenska kyrkan. En ideell förening, Långvinds kapellförening, ansvarar för driften. En formell stiftelse, med samma styrelse som kapellföreningen, äger kapellet.
Brukskapellet är alltså självständigt från församlingen, även om det följer Svenska kyrkans gudstjänstordning. Kapellföreningen får ett litet bidrag från församlingen.
Brukskapell från tidigt 1800-tal
Långvinds kapell byggdes i början av 1800-talet, exakt när är oklart. Sannolikt stod kapellet klart 1803. Från detta år finns dokument, som styrker den lilla kyrkans existens.
Av brukets räkenskaper framgår att 1803 köpte bruket 41 ”förgylda Numror till Gudstjenst”, alltså siffror till kyrkans psalmtavla. Samma år betalar också bruket en riksdaler ”för 1: Predikan” till adjunkt Pehr Norander.
Långvindsborna var dock inte kyrklösa innan kapellet stod färdigt. Det fanns förmodligen en kyrksal i gamla Långvinds herrgård, som ryssarna brände 21 maj 1721. Kapellpredikningar omnämner Långvind sedan slutet av 1600-talet. Det finns också skriftlig dokumentation av att ryssarna brände ner en klockstapel i Långvind under härjningen i maj 1721.
Församlingskyrka i Enånger
Långvinds församlingskyrka har alltid funnits i Enångers kyrkby.
Enångers kyrka, i dag Enångers gamla kyrka, fick 1736 en liten läktare på norra sidan vid koret. Den var bekostad av Långvinds bruk och avsedd för dess folk.
Eftersom vägen till Enångers kyrka är lång, backig och krokig – och var den än mer före bilens och den moderna vägens tillkomst – var behovet av en egen kyrka i Långvind stort. Därför var brukspatron, bruksarbetare och församling överens om att bygga ett kapell i Långvind.
Kapellet fick kyrkostatus 1849
Först 1849 fick Långvinds kapell full kyrkostatus. Den 17 oktober 1849 gav domkapitlet församlingen rätt att ge nattvard året om, och inte som tidigare bara en gång per år. Bruksfolket fick tillstånd att ”… under de Gudstjänster, som av församlingens prästerskap hölles uti Brukets behörigen invigda kyrka, få begå Herrans H. Nattvard”.
Detta och mycket mer berättar skriften ”Långvinds kapell” av Bengt Ingmar Kilström, utgiven av Ärkestiftets stiftsråd 1983.
Kapellet har inte bara en historia som kyrka, utan också som skola och lager.
Nedgångsperiod efter järnbrukstiden
När Långvinds bruk upphör som järnbruk 1890 och jordbruk 1958, blev brukskapellets framtid oviss. Eftersatt underhåll förvärrar situationen.
Ägarna till Långvinds bruk bestämmer sig i mitten av 1960-talet för att rationalisera verksamheten.
En av brukets ägare, Carl Erik Tottie, berättar i ”Anteckningar rörande renoveringen av Långvinds kapell” (2004) att man ville göra sig av med de ”mest resursslösande byggnaderna, som inte gav någon förräntning. Principbeslut fattades att försöka försälja herrgården, kapellet och de personalbostäder, som inte längre erfordrades för driften.”
Ingen ville ta över kapellet
Dåvarande jägmästaren vid bruket, Adolf von Essen, som svarade för den tekniskt-ekonomiska driften vid bruket, försökte på 1960-talet att få Ärkestiftet (Uppsala stift) att ta över kapellet. Stiftet vill inte ta på sig ett sådant ekonomiskt ansvar.
Brukets ägare gjorde en ny framställan till Ärkestiftet efter herrgårdens försäljning 1975, men fick nej även denna gång.
Riksantikvarieämbetet tackade också nej till att ta över kapellet.
Stiftelse blev räddande ängel
I detta låsta läge tog brukets ägare initiativ till att avskilja kapellet med tomtmark och bilda en stiftelse. Juristen och regeringsrådet, tillika en av ägarna till Långvinds bruk, Lars Tottie, gjorde grovarbetet för att bilda stiftelsen.
Brukets ägare bildade kapellstiftelsen den 18 september 1976. Sedan vidtog arbetet med att börja renovera kapellet och avstycka den nya fastigheten innan stiftelsen tog över.
Brukskapellet genomgick, med start 1977, en omfattande yttre och inre upprustning.
Fastighetsbildningen skulle avslutas i november 1977 – men blev det först 2022. Då blir Långvinds kapellstiftelse lagfaren ägare till kapellet (Långvind 2:6), efter avslutad lantmäteriförrättning detta år. Formell ägare till till kapellet är alltså en stiftelse, med en kapellförening som ansvarar för driften. Förening och stiftelse har samma styrelse.
Ideellt arbete bakom upprustning
Upprustningen av kapellet skedde till stor del med insatser från framför allt Långvinds bruk men också med ideella arbetsinsatser, penninggåvor, företagsstöd och bidrag från Ärkestiftet, Kungafonden, Riksantikvarieämbetet och andra givare.
Drivande bakom övertagandet och upprustningen var intresserade Långvindsbor, sommarboende och församlingsbor men också utsocknes.
Kyrkorenoverare arbetade ideellt
En sådan var ingenjör Carl-Axel Roos, Hudiksvall. Han var expert på renovering av gamla kyrkobyggnader och engagerade sig ideellt i renoveringen.
Kapellet hade byggts med hjälp av ålderdomliga och i modern tid inte längre nyttjade tekniker. Okonventionella lösningar blev nödvändiga, främst för renovering av kyrkotaket. Tack vare Carl-Axel Roos erfarenheter av tidigare kyrkorenoveringar blev arbetet framgångsrikt.
Carl Erik Tottie säger att Roos ”förtjänar största äran för kapellets lyckosamma renovering”.
Imponerad ärkebiskop på besök
Entreprenör för renoveringen blev Bygg-Paul AB i Hudiksvall, med Börje Lorentsen som platschef. Företaget utförde arbetet till starkt rabatterat pris.
Under pågående renoveringsarbete besökte ärkebiskopen Olof Sundby kapellet. Han uttalade sin stora beundran för det ideella arbetet: ”något sådant har icke förekommit i min praktik, att en handfull människor tar hand om en förfallen kyrka och av den skapar något så vackert”, enligt skriften ”Långvinds kapell”.
Kapellet återinvigs den 27 augusti 1978. Då återfår också kapellet sin järntriangel framför kapellet. Järntriangeln är tillverkad på bruket och fungerar som kyrkklocka. Man slår på järntriangeln med en stor träklubba.
Kapellförening förvaltar
En nybildad kapellförening tog över förvaltningen av kapellet.
Drivande i arbetet med att fylla kapellet med verksamhet och komplettera kapellets interiör var Enångers förre kyrkoherde, prosten Hans Persson med maka.
Kapellföreningen klarar driften och enklare underhåll på egen hand, men är beroende av extern finansiering för större insatser. År 2002 gick kapellföreningen och Långvinds bruksmiljöförening in i ett EU-projekt, som gjorde det möjligt att reparera innertaket och byta skadat fönstervirke. Dock lider brukskapellet av att inte ha samma ekonomiska stöd som församlingens andra brukskapell i Nianfors.
Järntriangel ringer in
Långvinds kapell är en liten kyrka utan klocka och kyrkogård. När det är dags för gudstjänst eller annan förrättning, kallar man genom att slå med en stor träklubba på en jättetriangel av järn på kyrkbacken. Järntriangeln köptes 1856 från Nianfors brukskapell, men är tillverkad på Långvinds bruk.
En liknande ”kyrkklocka” finns i Strömbacka brukskapell, Bjuråker, Hälsingland. Den består av två mindre järntrianglar i kapellets torn.
Exteriört ser Långvinds kapell ut som en traditionell kyrka, en rektangulär byggnad med vapenhus som förstuga vid västra gaveln. Byggnadsmaterialet är vitputsat tegel.
Särpräglad interiör
Interiört har kapellet vissa särdrag.
Trappsteget in i kapellet är av järn.
Mellan vapenhus och långhus finns två små rum, som tidigare fungerat som skolsal. Det södra är genomgångsrum. Det norra fungerar som sakristia med bland annat bönealtare och olika kyrkliga rekvisita.
Kyrkans kor har ett kombinerat altare och predikstol, en altarpredikstol, som är ovanligt i kyrkor och kapell.
Kyrkosalen har två fasta så kallade herrskapsbänkar i koret, fem bänkar på var sin sida om mittgången i långhuset och två bänkar på respektive långsida.
Kyrkosalen tar upp till 115 personer, varav 55 personer i bänkar, 25 personer på lösa stolar, 20 personer som tränger ihop sig i bänkarna och på ytterligare lösa stolar samt 15 personer på läktaren.
Oljemålning som altartavla
Till den konstnärliga utsmyckningen i kapellet hör en oljemålning av David Wallin med Jesus välsignande barnen. Den fungerar också som altartavla
Till altaret hör två ljusstakar av mässing.
Dopstället är av trä med dopskål av tenn.
I taket hängde tidigare votivskeppet ”briggan Aina”, som stals vid ett inbrott i oktober 2012. Nu finns ett nytt, skänkt votivskepp.
Ljusstakar finns i stort antal. Det finns tre större ljuskronor av trä och järn, fyra ljushållare av mässing, sex ljusbågar av järn i fönstren och många mindre ljusstakar. Två mindre ljuskronor av mässing, som hängde på järnstången mellan väggarna i främre delen av kapellet, stals vid ett inbrott i oktober 2012, liksom kapellets gamla psalmtavla och votivskepp.
Till utsmyckningen hör också kollekthåvar och kollektbössor, krucifix och brudkrona av silver, tavlor och en rad textilier.
Aktivt kyrkoliv sommartid
Sommartid är Långvinds kapell öppet för alla från midsommar till slutet av augusti. Kapellet öppnar för Musik i sommarkväll, med helgsmålsbön efter musikprogrammet, på lördagar. Kapellet brukar öppna lördagen före midsommar och sedan vara öppet, vanligen klockan 10 till 20, till och med sista augusti.
Men kapellet används under hela året. På vintern tar det två dagar att värma upp kyrkan till julottan på annandag jul. Alla helgons dag håller kapellet öppet för enskild andakt, med musik och tända ljus i ett stort kopparkärl framför altaret.
Brukskapellet är också populärt som vigsel- och dopkyrka samt för vigselförnyelse. Det förekommer även begravningar i kapellet.
I kapellentrén finns dokumentation om kapellet.
Den som vill boka Långvinds kapell för förrättning, ska kontakta Enånger-Njutångers församling.
Text och foto:
Jörgen Bengtson
Sidan uppdaterad 21 juli 2024
