”På Långvinds herrgård tycks klockorna ha stannat någon gång på 1890-talet, när brukspatron Vilhelm August Söderhielm just förvandlat sitt corps-de-logis till ett flott och hypermodernt träpalats.”
Så inleder tidskriften Gods & Gårdar (januari 2020) ett åttasidigt reportage från Långvinds herrgård under rubriken ”Tidlös tjuskraft”.
Gods & Gårdar berättar om Elina och Jonathan Mytniks kulturgärning, då de räddade ett förfallet träslott från undergång.
Reportaget har en gedigen genomgång av Långvind herrgård. Men tidskriften placerar herrgården vid fel vattendrag, Enångersån istället för Långvinds ström, som gav upphov till ett järnbruk, under svensk stormaktstid, 1687.
Elina Mytnik berättar om sin kärlek till herrgården och Långvinds bruk.
– Detta är min plats på jorden, och då ska man veta att jag bott på många ställen; i USA, Mexiko, Chile, Stockholm och min barndomsstad Poznan. Jag kan inte riktigt förklara, men det är något med harmonin och proportionerna. Att huset är mycket välbyggt. Och all denna patina, förstås, säger hon i tidskriften.
Gods & Gårdar berättar om dagens herrgård, som består av 28 rum på cirka 900 kvadratmeter. Herrgården som den ser ut i dag är väsensskild från den herrgård, som började byggas 1799. Det var 1891, som herrgården med hjälp av arkitekt Sven Malm – som bland annat ritat Hotell Knaust i Sundsvall – började gå igenom förvandlingen.
När herrgården stod klar 1896, hade den fått sin nuvarande storlek och framför allt schweizerstil. Det tidigare faluröda huset – med vita knutar och rött tegeltak – växte från 19 till 28 rum, fick flygel, ytterligare ett våningsplan, torn, veranda, engelsk park med lusthus och så massor av schweizertysk snickarglädje.
Paret Mytnik köpte Långvinds herrgård på auktion 1998. Sedan tog en omfattande upprustning vid av det då mycket förfallna huset, som saknade inredning och möbler.
”På Långvind är brukspatron Söderhielms lyxrenovering à la 1890-tal inte bara bevarad, därtill är den restaurerad och fint poängterad av Elinas inredning. Utan makarna Mytniks besök den där visningsdagen för drygt tjugo år sedan hade den unika miljön sannolikt varit förlorad för all framtid”, avslutar Gods & Gårdar.
Jörgen Bengtson