På STF Hudiksvall Kungsgården Långvind – boende och konferens – möter konsten ”Mötet”. Det är anläggningens namn på konferensrummet i nya Österhuset.
Här finns en fin samling konst, med både svenska och utländska konstverk samt kartor från stormaktstiden.
– Vi vill att Kungsgården Långvind ska fånga den unika miljö vi erbjuder: en hälsingegård i järnbruk från svensk stormaktstid, säger, Agneta Bengtson på STF Hudiksvall Kungsgården Långvind.
– Konferensrummet Mötet är visserligen nybyggt, men miljön i övrigt på Kungsgården Långvind är från stormaktstiden, med kungsgården från grannsocknen Norrala som en unik hälsingegård i denna järnbruksmiljö. I Mötet fångar vi upp stormaktstiden och naturmiljön i Norrland i olika former, säger hon vidare.
Konferensrummet Möter har plats för drygt tjugo personer. För konferenser med bordssittning, finns plats för ungefär dussinet personer.
Här finns alla former av hjälpmedel man kan önska, från optofiberanslutet internet, både trådburet och trådlöst, till stor tv-skärm och videoprojektor.
– Sedan har vi något vi själva saknar, när min man och jag är på konferens, eget eluttag till alla. Vi har till och med en särskild ”laddhylla”, där man kan lägga sin mobil eller platta för laddning, säger Agneta Bengtson.
På tre av fyra väggar i Mötet finns konst, som ger liv åt rummet. Konst finns också i trappan upp till Österhusets övervåning och Mötet.
Ovanför den lilla fåtöljgruppen hänger tre konstverk (bild), frän vänster: oljemålningen ”Tidig vår” av Jämtlandskonstnären Olof Iwald (1911–1994), en broderad tavla av okänt ursprung och en oljemålning av Börje Forsberg (född 1911).
Till höger om dörren på kortsidan av rummet, det vill säga åt öster, hänger en polsk bonad. Den visar en stadsmiljö (bild), ”Uliczka”, är gjord av E Kęszycka och vävd av W Marduła.
Långväggen på södra sidan har en klassisk tapet med mönster från Axmar, Gästrikland.
På andra ändan av väggen hänger en samling av konst (bild).
Det första verket är en karta från stormaktstiden av tysken Johann Homann (1664–1724). Den visar ”Regni Sueciae”, det vill säga Konungariket Sverige. Kartan är en handkolorerad koppargravyr från första halvan av 1700-talet.
Bredvid Homanns verk hänger ytterligare en koppargravyr i original, även det en karta med gammal handkolorering. Den visar Sveriges ”mittelerer Provinzen”, det vill säga norra Sverige och större delen av Finland, ett ovanligt utsnitt av riket. Den är gjord av österrikaren Franz von Reilly (1766–1820), daterad till cirka år 1790.
På kortväggen mot väster hänger ett ovanligt motiv, Venedig i snö. Verket är målat efter andra världskriget av den schweiziskfödda, italienska konstnären Bruno Martini (1911–1979).
Bredvid hänger en annan tavla av jämten Olof Iwald (1911–1994), en etsning i handtryck, ”December snö”. Motivet är sannolikt från Bergs kommun, som Olof Iwald föddes och verkade i.
På bänken under konstverken finns andra konstverk: en järngryta från Långvinds bruk, ett fat av keramikern Ulla Florén, Njutånger, och ett silverfat som studentpresent till Lars Dahlgren, Agneta Bengtsons far.
På den andra långsidan, Mötets norra sida, hänger en litografi över ett vinterlandskap.
Konsten fortsätter – eller om man så vill börjar – i entréhallen och trappan upp till övervåningen och Mötet.
Här hänger, som sig bör i en hälsingegård från svensk stormaktstid, två kartor över Norden från stormaktstiden. Båda är miniatyrer, som vanligen ingår i små kartböcker för resande.Den övre kartan, La Navigation du Nord, är i högsta grad översiktlig.
Den nedre kartan, Suede, är mer detaljerad och vackert kolorerad. Här går det att hitta Hälsingland på kartan.
I trappan upp till övervåningen och Mötet finns tre textila verka.
På höger sida i trappan möter besökaren bonaden ”Slöjfisk” (nedre på bild) av Ingegerd Silow (1916–2005), handvävd på Eric Ewers AB.
Längre upp i trappan, på dess södra vägg, hänger broderiet ”Fågelbur” (övre på bild) av Märtha Hammarskjöld (1903–1993). Märtha var mormor till Kungsgården Långvinds delägare Agneta Bengtson. Broderiet är gjort efter en förlaga från det danska företaget Clara Wæver.
Högre upp i trappan, på dess södra sida, hänger broderiet ”Björnloka” av danska Gerda Bengtsson (1900–1995) från Haandarbejdets Fremme, utfört av Gillmar.
– Det finns utrymme kvar för mer konst, säger Agneta Bengtson och berättar om planer för fotografier på norra väggen i trappan till övervåningen.
Text och foto:
Jörgen Bengtson