Utsocknes långfärdsskridskoåkare har börjat upptäcka Hälsingland.
– Hälsingland har sedan december haft bästa isen i mannaminne, säger Katarina Moberg, Nyköping, som i lördags–söndags gjorde sin andra helg i Hälsingland, till Långvind.com.
Hon är, tillsammans med sin särbo, Per Eriksson, lyrisk över långfärdsskridskoförutsättningarna i Hälsingland. Här finns isar av varierande slag på insjöar och på hav i inner-, mellan- och ytterskärgård. Hälsingland har stora fördelar som långfärdsskridskolandskap.
– Ni har kyliga nätter och varierande vatten och höjder, summerar Per Eriksson.
De tro framför allt att Hälsingland har bra för- och eftersäsong.
– Hälsingland har bra försäsong från slutet av oktober till slutet av december och bra eftersäsong i mars och april. I år är också mellansäsongen bra. Vi kör tills blåsipporna kommer, säger Per Eriksson.
När Långvind.com får en språkstund med paret på söndagen, har de åkt fyra mil på Orsjön, Kalvsjön och på Ljusnan upp till Järvsö. Helgen före hann de med sju mil. De är typiska för långfärdsskridskoåkarna: medelålders som vill kombinera skridskoåkning med naturupplevelser.
– Det är en typisk gubbsport, säger Katarina Moberg och nickar, när jag fyller på med ”gumsport”.
– Ytterst få under 30 åker långfärdsskridskor, säger Per Eriksson.
Unga som åker skridskor gör det hellre för fart- än naturupplevelsens skull.
– Ungdomar åker hellre speedskating. Bland dem finns många inlinesåkare. Det som appellerar till unga är att det går fort, säger Per Eriksson.
Paret Eriksson-Moberg leder skridskogrupper och utbildar också långfärdsskridskoledare. Ett viktigt led i utbildningen är naturligtvis iskunskap.
– Man blir aldrig lurad av isen. Allt är förståeligt med sund, broar, uddar, grund, strömfåror, inlopp och utlopp som påverkar isen. Vi läser av isen och framför allt issprickorna, säger Per Eriksson.
God förmåga att läsa is eller inte, det händer att även erfarna skridskoåkare plumsar i vattnet. När plumsade ni senast?
– Det var några år sedan sist och hände när jag gjorde avstamp för att ta mig i land, berättar Katarina Moberg.
– Fyra år sedan i ett svävarspår, bekänner Per Eriksson.
Katarina Moberg och Per Eriksson bodde på STF Kungsgården Långvind i helgen, som de på alla sätt tyckte var en bra bas för skridskoåkningen. De lovar att komma tillbaka, nästa gång förhoppningsvis med nya skridskoåkare.
Jörgen Bengtson