I helgen hade Skärgårdarnas riksförbund (SRF) sitt första möte i Hudiksvalls kommun. De valde Långvindsbruk och Kungsgården för en konferens om alternativ energi och förbundets strategi. Konferensen samlade trettiotalet deltagare.
Förbundets förhoppning är att engagera skärgårdsföreningar längs Hälsingekusten i arbetet för att stärka öarnas och skärgårdens röst och roll i Sverige. Frågan är hur.
I dag är representationen i SRF dålig längs södra Norrlandskusten. Enda lokala förening i Gästrikland, Hälsingland och Medelpad är Söderhamns kust- och skärgårdsförening. Närmaste grannförening i söder finns i Gräsö, Östhammars kommun, och i norr i Hemsö, Härnösands kommun.
SRF organiserar den bofasta befolkningen på svenska öar utan fast förbindelse. Föreningen samlar öbor både längs kusterna och i de stora insjöarna.
Föreningen befinner sig i något av en brytningstid. Frågan är om SRF ska börja organisera också andra än bofasta öbor. Ska SRF också välkomna föreningar som representerar fritidsboende på öar utan permanentboende? Ska SRF även bli en förening för dem som lever i fiskelägen och andra små orter på fastlandet?
Lennart Andersson, ordförande i Söderhamns kust- och skärgårdsförening, representerar den nya typen av skärgårdsboende, människor som stora delar av året bor i skärgården – på öar och fastlandet – men alltså inte är åretruntboende på en ö utan bro eller tunnel. Han hoppas att det ska gå att få med kust- och skärgårdsdelen av Hälsingland i föreningen Skärgårdarnas riksförbund.
Jörgen Bengtson