Hedningahällan – känt av många, besökt av få.
I dag klättrade en lite grupp upp för klippan, som ligger utslängd i skogen, strax söder om byn Östra Myra i Långvind, Enånger. En gång i tiden låg klippan i yttersta havsbandet, där folk från olika delar av Östersjön strålade samman. Nu är det sju kilometer till havet.
Klippan kommer till liv med hjälp av arkeologerna Ola Nilsson och Lena Berg Nilsson, som leder forntidsvandringar till olika arkeologiskt intressanta platser i Enånger och Njutånger. Med på dagens vandring är två pigga damer, som inte vill avslöja sin ålder mer än att den är ”åttio plus”. På bilden ser vi Birgitta Jonsson och Dagmar Andersson, med vandringsledarna Ola Nilsson och Lena Berg Nilsson.
– Jätteintressant med två så duktiga guider, summerar Birgitta Jonsson, Söderhamn, som besökte Hedningahällan 1966 och nu fick ett kärt återseende.
– Historien blir begriplig, säger väninnan Dagmar Andersson, Mo.
– Jag älskar att klättra i terrängen. Jag är gammal skollärare men hade inte tagit skolklassen hit, för det är för branta stup, säger hon och lägger till: ”Men det är spännande, väldigt intressant. Vi har lärt oss mycket om naturen också”.
Birgitta Jonsson och Dagmar Andersson kom inte tomhänta till vandringen.
– Vi har förberett oss på Ipaden. Vi har läst på, säger Dagmar Andersson.
Vandringsvägen från bilvägen till Hedningahällan är delvis svårgången. Det är stormfällen över stigen, blockterräng och en stig som bitvis knappt är synlig. Men det hindrar inte exkursionsledarna att ta den lilla gruppen på en resa i tid och rum, som blir betydligt längre än planerat. När Långvind.com lämnar gruppen har planerade 2,5 timmar blivit drygt tre timmar, och än är forntidsvandringen till Hedningahällan inte över.
Hedningahällan är Hälsinglands kanske märkligaste fornlämning, en boplats från yngre stenåldern i Enånger. Den var länge enda kända stenåldersboplats på Hälsingekusten.
Hedningahällan är en särpräglad klippformation på ungefär 25 gånger 25 meter. Flera arkeologiska utgrävningar har ägt rum på platsen, men forskarna är inte överens om hur platsen ska tolkas. Den har inte varit en traditionell boplats, för platsen var en mindre klippö i en ytterskärgård, alltså både för liten och för utsatt som stationär bosättning.
Var det en begravningsplats, ättestupa eller fästning? frågade sig tidigare arkeologer. Under senare tid tror forskarna att Hedningahällan var en sälfångststation eller en religiös plats med rituell betydelse. Men Hedningahällan kan också ha varit en mötesplats, en dåtida ”folkpark”, där man ”bytte gener” med varandra, säger arkeologen Ola Nilsson.
– Genblandning, svarar Lena Berg Nilsson på frågan vad Hedningahällan var.
Forntidsvandringen till Hedningahällan arrangerades av Kungsgården Långvind. Det blir ytterligare en forntidsvandring till Hedningahällan i sommar, måndagen den 18 juli klockan 15, plus vandringar till Rödhälle skans, Njutånger, Långvinds och Boda bruk, Enånger, och Sofieholm, Njutånger.
text och foto:
Jörgen Bengtson