Carl Erik Tottie, nestorn i ägarfamiljen till Långvinds bruk, får ett helt uppslag i senaste numret av Hudik-Nytt (23 oktober 2011).
I ett porträtt under rubriken ”Långvinds sista brukspatron” tecknar reportern Agneta Wallner både personen Carl Erik Tottie och det bruk han utvecklat till vad det är i dag. Carl Erik Tottie är uppvuxen i Stockholm men tillbringade många och långa somrar hos morfar Erik Söderhjelm på Långvinds bruk.
– Det här var paradiset och vi hade fantastiskt roligt, berättar han.
När morfadern dog 1953, gick Långvinds bruk i arv till de tre barnbarnen genom att Carl Eriks moder avstod från arvet. Trettio år senare, när han gick i pension efter fyra årtionden som yrkesmilitär – liksom sin far och morfar – tog Carl Erik över som direktör för Långvinds bruk. Då var bruket sedan lång tid ett renodlad skogsbruk.
När de tre syskonen ärvde bruket, var det fortfarande ett jord- och skogsbruk. Järnbruket gick definitivt i graven 1902.
– Bruket såg inte alls ut som när vi tog över på 50-talet. Samhällets förändringar hade blåst även över Långvind, säger han i intervjun.
Carl Erik Tottie har drivit på förändringen, som på femtiotalet leder till avveckling av jordbruket, på sextiotalet föder ett av Norrlands största fritidsområden, på sjuttiotalet leder till att kapellet blir renoverat och herrgården försåld, på åttiotalet driver på strukturomvandlingen av skogsbruket, på nittiotalet ger resurser att börja rusta upp centrala delar av bruksmiljön och på nollnolltalet ser nya verksamheter växa fram i Bränneriet, Långvinds herrgård och Kungsgården.
Vid sidan av kärleken till Långvind, har Carl Erik Tottie en livslång kärlek till jazz. Han har i dag en samling på över 8 000 stenkakor, vinylskivor och cd-skivor.
Jörgen Bengtson