Långvindsdagarna öppnade på fredagen med mörka moln, tom parkeringsplats och fler arrangörer än besökare. När dagen går mot kväll, börjar folk strömma till och på kvällen fullkomligen exploderar folkhavet i Kolhuset.
Regnet hängde tungt i skyn, när årets Långvindsdagarna öppnade vid sextiden med Lennart Stjernberg som trubadur och allsångsledare utanför Kolhuset i Långvindsbruk. Hantverksförsäljningen och kolbulletillagningen gick på kvartsfart. Loppmarknaden och tipstävlingen om gamla redskap lockade ströbesökare.
Men sedan vänder det. Vid åttatiden är Bränneriets bord fulla av matgäster. En timma senare intar – enligt Aftonbladets läsare – Sveriges bästa coverband, Två backar läsk, scenen i Kolhuset. Och då börjar det ta riktig fart.
När mörkret börjar sänka sig över Långvind, tar musiken, människorna och marschallerna över.
Två backar läsk tar Långvind med storm. Själva kallar de sig anspråkslöst ”ett gäng snorvalpar från Hudiksvall”.
Snorvalpar eller inte, i Kolhuset har Två backar läsk publiken i ett järngrepp. Eller snarare i ett härligt samspel, där Två backar läsk drar med sig publiken med tillrop som ”Långvind mår ni bra?” och publiken svarar med stor entusiasm och följsamhet mot gruppen. Strax efter tio räknar Langvind.com in 350 mer eller mindre rockande personer av alla åldrar i publiken.
Längs bäcken från Herrgårdsdammen, som rinner förbi Kolhuset på sin korta väg till havet, lyser marschaller upp det virvlande vattnet. Ny belysning på Kolhusets framsida, i Brandstationen och på Gnisterhuset sprider ett stämningsskapande ljus över det lilla tunet.
Långvind är magiskt. En liten bruksort med dussinet bofasta invånare lever upp ännu en sommarkväll i ett sjudande, kokande och exploderande folkhav i och utanför Kolhuset.
Jörgen Bengtson