Njutånger är en tätort på Hälsingekusten i Njutångers socken i Hudiksvalls kommun, söder om Hudiksvall. Samhället ligger söder om den större av socknens två tätorter, Iggesund.
Njutånger skrevs tidigare Nyutanger. Vad ”Njutånger” betyder är inte entydigt. Förledet är av oklart ursprung. Efterledet ”ånger” är gammalsvenska för ”smal havsvik”.
Tidigare centrum
Njutånger var till en början centrum i en jord-, skogs- och skärgårdsbygd. Men med tillkomsten av Iggesunds bruk och samhället Iggesund, blev den gamla kyrkbyn distanserad av industriorten Iggesund.
Njutånger var under århundraden egen kommun. Njutångers landskommun gick i graven 31 december 1962.
I två steg blev sedan Njutånger en del av Hudiksvalls kommun. 1963 gick Enångers och Njutångers kommuner samman i Iggesunds kommun. 1971 blev Iggesund – tillsammans med Hudiksvalls stad och landskommunerna Bjuråker, Delsbo och Forsa – Hudiksvalls kommun.
I dag är Njutånger en liten tätort i Hudiksvalls kommun, med knappt 900 invånare. Den kvalar in på sjätte plats bland Hudiksvalls tätorter, efter Hudiksvalls stad, Iggesund, Delsbo, Sörforsa och Näsviken.
Medeltida kyrka
Njutånger är i högsta grad en kyrkby. Njutånger har en medeltida kyrka, som fortfarande är i bruk.
Njutångers stolthet är dess gamla kyrka, en gråstenskyrka från 1200-talet, som blev tillbyggd under 1400-talet. Kyrkan fick klockstapel 1726.
Njutångers kyrka är en av Hälsinglands bäst bevarade medeltidskyrkor, enligt skriften Kyrkor i Njutånger, Nianfors och Iggesund av Ingrid Swartling.
Kyrkans väggar och valv fick kalkmålningar efter Gustav Vasas trontillträde, det vill säga på 1520-talet. Valvens målningar med riksvapen och en vase i hjärtskölden, gör det lätt att datera målningarna. Målningarna kalkades över 1705. Vid restaureringen 1928–1929 tog man i stjärnvalvet fram kalkmålningarna.
Njutångers kyrka är ovanligt rik på inventarier, en följd av donationer från ägarna till Iggesunds bruk från slutet av 1600-talet och framåt. Ett exempel på det är predikstolen, ett barockarbete av mycket hög kvalitet.
Men det finns också medeltida inventarier – bland annat en gotländsk dopfunt i kalksten från 1200-talet, välbevarat altarskåp och många träskulpturer – som visar att kyrkan haft rika gynnare även före järnbruksepoken. Altarskåpet är ett verk av Haaken Gulleson från grannsocknen Enånger.
Njutångers församling är numera hopslagen med grannförsamlingen i söder till Enånger-Njutångers församling.
Sofieholm
Sofieholm vid Nianåns utflöde i havet i Njutångers sydöstra utkant bär på mycket historia. Här finns en gammal kraftstation (bilden) och fin kulturmiljö runtomkring.
Sofieholm var tidigare en omfattande manufaktur. Här finns en småskalig industriell historia sedan åtminstone 1797, då Iggesunds bruk klagade på verksamheten vid Nianåns utlopp i havet.
På gamla kartor från mitten av 1800-talet finns minst åtta byggnader kopplade till verksamheten.
Begränsad service
Njutånger som ort växte kraftigt efter andra världskriget men blev en pendlingsort för boende med arbete i Iggesund, Hudiksvall eller Söderhamn. Det finns inga företag av betydelse på orten.
Tätorten Njutånger har inte kunnat behålla någon större kommersiell service. Livsmedelsaffären lades ner 2010. Däremot finns kommunal service med förskola, grundskola och servicehus. Till detta kommer kyrka, församlingshem, hembygdsgård, folkets hus och frikyrkogård (EFS).
Njutånger lider av att samhället är fysiskt delat av före dettaEuropaväg 4 och järnvägen (Ostkustbanan), som löper genom samhället i nord-sydlig riktning, och av Nianån, som delar samhället i väst-östlig riktning.
Gästhamn i Snäckmor
I Njutånger passerar gamla Europaväg 4 havet, vilket den inte gör någon annanstans mellan Norrköping och Sundsvall.
I havsviken, som gett Njutånger dess namn, finns en småbåtshamn i Snäckmor med sex meters djup. Här finns halvdussinet gästplatser, trailerramp och mastkran samt färskvatten, el, toalett, dusch och soptunna.
Jörgen Bengtson
Sidan uppdaterad 10 oktober 2016