Kungsgården Långvind är sannolikt en av Norrlands få kungsgårdar från medeltiden. Det betyder att gården är före tidigt femtonhundratal och kung Gustav Vasa.
Man tror att Kungsgården Långvind består av stockar från kungsgården i Norrala.
Flyttad till Långvind
Kungsgården har funnits på Långvinds bruk sedan början av 1800-talet. Huset flyttades sannolikt till Långvinds bruk från grannsocknen Norrala. Man tror att stockarna kommer från kungsgården i Norrala, en av Norrlands få kungsgårdar från medeltiden.
Till en början stod Kungsgården bredvid Långvinds herrgård. I mitten av 1890-talet flyttades den uppströms till nuvarande plats, när herrgården blev om- och tillbygd, fick engelsk park och lusthus på en liten holme i herrgårdsdammen. Bilden visar Kungsgården år 1892, då den stod i det som några år senare blev en engelsk park, målad av konstnären Conny Burman.
Kungsgårdar på medeltiden
Kungsgårdar fanns i Sverige på medeltiden, som var cirka år 1050 till 1527.
Wikipedia (2024-06-21) beskriver kungsgårdar som ”en gård, som kungen hade till sitt förfogande för att på gårdens avkastning på plats kunna försörja sig och sin hird, sitt beridna följe”. Kungsgårdarna var Kronans egendom, som under äldre medeltid kallades Uppsala öd. En tidig typ av kungsgård var så kallade husabyn, som historiskt verkar ha varit privatägda stormansgårdar.
Under tidig medeltid (cirka 1050–1200) var kungen kringresande. Till kungsgårdarna kom kungen ridande med hirden och hovet, för att inspektera egendom, utföra styrelseärenden och döma på räfst- och rättarting eller bara konsumera de magasinerade födoämnena. Kungsgårdar var också platsen för kungens utsände; här fattades politiska och praktiska beslut. Kungen bevakade sina intressen med hjälp av fogdar, som residerade på kungsgårdar.
Under högmedeltid (cirka 1200–1350) fanns sex kungsgårdar i Norrland, enligt Hälsingelagen, nedtecknad i början av 1300-talet. Dessa var belägna centralt i de viktigaste bygderna. Vid kungsgårdarna samlade kungen in skatt, som sedan transporterades till Stockholm. För kyrkans och kungens befattningshavare anlades en riksväg längs Norrlandskusten, Norrstigen, med kungsgårdarna placerade längs denna väg.
Medeltida kungsgårdar i Norrland – med socken angiven om gården hade annat namn än socknen – är enligt Wikipedia nedanstående gårdar. Vi tror att tiden för dessa är senmedeltid (cirka 1350–1527). Även östra rikshalva (Finland) hade naturligtvis kungsgårdar. Efter medeltiden tillkom i Norrland kungsgårdar i Umeå och Luleå.
• Hedesunda, Gästrikland
• Österfärnebo, Gästrikland
• Ovansjö, Gästrikland
• Norrala, Hälsingland
• Hög, Hälsingland
• Jättendal, Hälsingland
• Näs/Kungsnäs, Selånger, Medelpad
• Hög, Njurunda, Medelpad (osäker uppgift)
• Kutby/Kutuby, Bjärtrå, Ångermanland
• Norrstig, Säbrå, Ångermanland
Den nordligaste kungsgården låg vid kusten och var tillgänglig även sjövägen. Sjötransporterna var långt fram i modern tid mycket viktigare än osäkra landtransporter på dåliga vägar och många vattendrag att ta sig över.
Efter reformationen levde kungsgårdarna vidare, men då på ett nytt sätt.
Jörgen Bengtson
Sidan uppdaterad 21 juni 2024
