Te är världens största och mest spridda varma dryck. Dess popularitet växer hela tiden, även om kaffe är en tuff konkurrent och vanligare i västvärlden. Dessutom får äkta te konkurrens från falska teer, örtteer, av olika slag.
Teet kom från Kina till Nederländerna 1610 och strax därefter till Storbritannien och Frankrike. I mitten av 1600-talet kom teet till de amerikanska kolonierna och i slutet av århundradet till Tyskland och Sverige.
Första gången någon västerlänning nämner te som dryck i litteraturen är 1559. Den venetianske skriftställaren, diplomaten och ämbetsmannen Giambattista Ramusio skriver i reseskildringen ”Delle navigationi e viaggi” om en kinesisk växt, vars färska eller torkade blad kokades i vatten. Författaren fick kännedom om teet från en persisk köpman; han berättade om växten chai catai, som inte bara var en god dryck, utan också vara bra mot ledvärk, huvudvärk, magsmärtor och feber.
Teet gör entré på engelska 1598 i den engelska utgåvan av den holländske handelsmannen, upptäcktsresanden och historikern Jan Huighen van Linshootens (även stavat Jan Huyghen van Linschoten) bok ”Discours of Voyages into Easte and Weste Indies”. Han skriver för första gången om det som skulle bli engelsmännens nationaldryck.
Teet kommer till Sverige 1685, då två köpmän från Göteborg importerar te från Amsterdam och Hamburg. Te är under en tid en viktig handelsvara i Sverige och helt avgörande för Svenska Ostindiska kompaniet existens.
Tedrickandet var populärt i Sverige på 1700-talet, sedan minskade intresset, för att under senare år åter öka.
Teet ökar i dag i popularitet över hela världen, även om te i traditionella kaffedrickarländer ligger långt efter kaffet. Tebuskens svarta, gröna och vita teer har även fått konkurrens av örtteer.
Bilden visar Earl Gray-te i en engelsk så kallat tea caddy spoon, som man har för att dosera te.
Text och foto:
Jörgen Bengtson
Sidan uppdaterad 9 juli 2023