Lördag 2 augusti klockan 15 är sista chansen att se Långvind. Då går årets sista bruksvandring i Långvind.
– Vi trodde aldrig att intresset skulle hålla sig så många år. Nu är det sextonde året, som min man, Jörgen Bengtson, är ciceron för drygt två timmars upptäcktsfärd i Långvindsbruk. Hittils i år har det kommit deltagare till alla bruksvandringar, utom då vi hade skyfall, säger Agneta Bengtson.
Natur- och kulturvandringen är varje lördag under sommaren. Den 2 augusti är sista chansen för i år.
Ingen förhandsanmälan är nödvändig. Det är bara att komma till Kungsgården Långvind.
Bruksvandringarna tar besökaren på en intressant vandring i järnbruket från svensk stormaktstid, grundat 1687.
Vandringen börjar på Kungsgården Långvind, som ligger i början av ”bruksgatan”. Från gårdsplanen går vandringen till bron vid Kvarndammen, där man betraktar Långvinds ström som gav upphov till bruket, tittar in i den ”nya” kraftstationen och gamla smedjan, för att sedan gå längs ”bruksgatan”. Här går vandringen genom Norrlands lägsta lindallé, förbi stengärdesgårdar och klassisk milstolpe mot brukskapellet, Långvinds herrgård och den centrala delen av bruket.
I Långvinds kapell blir det en genomgång av Långvinds historia, om den lilla byn som blev en del av stormaktstidens rustningsindustri, om järnbruket som växte till en medelstort järnbruk, om ryssarna som brände bruket den 21 maj 1721, om brukets upp- och nedgång, om omdaningen av ett järnbruk till ett modernt skogsbruk med ett växande fritidsområde, om det privatägda bruket som efter 331 säljer bruket till ett stort skogsbolag, Holmen Skog AB.
Innan gruppen lämnar den mer centrala delen av bruket, passerar den bland annat kolhuset, bränneriet, vars namn avslöjar dess historia, stångjärnsmagasinet, som tidigare rymde råvaran till gevärsfaktoriet i Söderhamn, och herrgården med herrgårdsdammen och lusthus på en liten holme i dammen.
Vandringen fortsätter sedan till de mäktiga ruinerna av masugnen och stora kolmagasinet, går vidare över de små broarna som Långvinds ström rinner under och förbi ångsågverket, som tog över som industriell verksamhet efter järnbruket.
Det blir också ett besök i bruksmuseet.
På Kungsgården Långvind väntar kaffe, te eller kall äppeljuice med smörgås till.
Text och foto:
Jörgen Bengtson
