Lekbäddar i Långvindsån

Fiskevårdsprojektet i Hudiksvall vill ta nästa steg, sedan man under många år skapat fria vandringsvägar för fisk i bäckar och åar. Nu är det lekplatser för fiskar som gäller – om projektet får mer pengar.

Fyra vattendrag på Hälsingekusten står högst på listan över åar och bäckar, som kommunen vill åtgärda:
• Stråsjöbäcken på Hornslandet
• Delångersås från gamla E 4:an till havet vid Saltvik
• Enångersån från Boda till havet vid Borka
• Åtjärnsbäcken från E 4:an till havet i Långvindsbruk där den heter Långvinds ström.

Nu vill vi jobba med att bygga upp nya lekbäddar, säger fiskekonsulent Johan Andreasson på Hudiksvalls kommun i Hudiksvalls Tidning i dag. Han vill göra lekbäddarna på 30 till 50 meters avstånd.

Fiskevårdsprojektet började 2002 som en fiskinventering, som blev en fiskevårdsplan. I dag har 90 kilometer strömmande vatten i Hudiksvalls kommun återfått en botten, som gör att fiskarna åter kan vandra upp och ner i vattendragen.

Fiskevårdsprojektet har varit framgångsrikt. Med hjälp av elfiske kan man mäta hur fiskbeståndet förändras. Elfiske är inte så illa så det låter. Fisken bedövas tillfälligt med hjälp av likström. Efter eventuell registrering och märkning får fisken i oskadat skick simma vidare.

Innan man byggde omlöp, konstgjorda bäckar, kunde inga fiskar vandra upp i vattendrag där dammar hindrade vandringen.

Elfiske på 32 stället i 26 vattendrag ger följande glädjande siffror:
• 2005–2006: 12,7 fiskar per 100 kvadratmeter
• 2011–2012: 23,8 fiskar per 100 kvadratmeter

Långvind.com har skrivit flera artiklar under årens lopp om fiskevårdsprojektet, senast 11 september 2011, Fisken vandrar åter.

Jörgen Bengtson