Boka boende på Kungsgården Långvind!

Se våra rum!

Kultebo

Print Friendly, PDF & Email

Kultebo är ett litet samhälle på Hälsingekusten i Söderala socken i södra Söderhamns kommun.

Oklart namn
Namnet Kultebo är oklart. Namnets första del kan vara beteckning för ”kulle” och andra delen för ”boställe”, ”bod” eller ”fäbod”. Det skulle i sådana fall betyda att Kultebo är bostället, boden eller fäboden vid kullen. Kullen öster om vägen genom byn är ända höjd som finns i området.

Geologiskt är Kultebo ett intressant område. Det går en förkastningszon från Sunnäs, söder om byn, genom Kultebo ut i havet mot Storjungfrun. Här finns kalksten, som stora block i Kultebosjön och som mindre stenar på öarna utanför kusten. Dessa kommer sannolikt från fast berggrund i området och inte som man tidigare trott från Jämtland med inlandsisen.

Befolkat sedan 1400-talet
Kultebo är en gammal by, som sannolikt varit befolkad sedan 1400-talet eller ännu tidigare. I 1542 års jordebok framgår att det fanns skattlagda gårdar i Kultebo.

Befolkningen har livnärt sig på jordbruk, fiske och jakt. När bruksverksamheten kom igång i grannbyarna – först i Sunnäs i slutet av 1600-talet och sedan i Maråker på 1730-talet – fick befolkningen också utkomst från järnbruken, senare även från sågverket i Sunnäs.

Gammal Gävlebohamn
Befolkningen har historiskt bara haft begränsad rätt till fisket. På 1500-talet slöt staten avtal med borgarskapet i Gävle om rätten till fiske längs kusten, från norra Uppland till Ångermanland. I rätten ingick också att inrätta hamnar längs kusten. Kultebo blev en sådan gävlebohamn i södra Hälsingland, liksom Granön och Storjungfrun.

Gävlebornas fiskerättigheter upphörde först under 1800-talet.

Kultebo hade sin största folkmängd i mitten 1800-talet, knappt 50 invånare. Sedan har utvecklingen gått utför. Det sista jordbruket lades ner på 1960-talet. Åker- och ängsmark växte igen. Granplantering skyndade på utvecklingen, som gjorde det tidigare öppna landskapet allt mer igenvuxet.

Befolkningen vänder utvecklingen
När landskapet blev allt mörkare, tog Kultebos återstående fastboende och fritidsboende kontakt med markägaren, Storaenso. De fick till stånd en avverkning av skogen på åker- och ängsmarken i byn. En lokal intresseförening och byalaget fick år 2000 ansvar för avverkning och skötsel.

Avverkningen var klar 2002. Därefter satte man upp fårstängsel runt området, restaurerade byns enda återstående ängslada, byggde ett fårhus och släppte ut får på bete.

Nu har Kultebo återfått mycket av det öppna landskap, som gick förlorat under avfolkningen. En döende bygd har fått liv, gamla miljö- och kulturvärden är räddade, den biologiska mångfalden har ökat.

Jörgen Bengtson

Sidan uppdaterad 10 oktober 2016


Nyheter från Hälsingekusten Nyhetsarkiv