Boka boende på Kungsgården Långvind!

Lyskväll på
Hälsingekusten

Print Friendly, PDF & Email

Lyskvällen omfamnade Hälsingekusten på lördagskvällen. Marschaller, fotogenlyktor, eldar och annat ljus lös upp kusten från gränsen till Medelpad i norr till Gästrikland i söder.

Snäcken, Ingaskär, Kråknäs, Söderhamn, Njutånger, Korsholmen, Lingarö, Granholmen, Hudiksvall, Stocka, Mössön, Mellanfjärden, Arnöviken, Bergön, Orn, Olmen, Bergön, Hölick, Kuggören, Skärså, Borka och Långvindsbruk (bilden).

Det var många platser med lyskväll på Hälsingekusten i lördags. Lyskvällen fanns också runt vattendrag i Hälsinglands inland och andra delar av Sverige.

Lyskvällen är även känd som ”stugsista”, ”venetiansk afton”, ”lysafton”, ”villaavslutning” och ”lysnatta” – kärt barn har många namn. Centralt för lyskvällen är att man tänder ljus och eldar vid vatten och tar avsked av sommaren. Den blir därmed något av en pendang till valborg eller midsommar, som markör av vårens eller sommarens ankomst.

Lyskvällen firas traditionellt sista lördagskvällen i augusti, främst i Norrland och Mälardalen, genom att man tänder eldar av olika slag längs strandkanten, skriver Wikipedia. Uppslagsverket betecknar lyskvällen som en ”relativt ung tradition för att ta farväl av sommaren”. Det har den sannerligen blivit sedan den legendariska kassören i Enångers båtsällskap, Hjalmar Åker, tog traditionen från Svenskfinland till Enånger, Hälsingland och Sverige år 1980.

Hjalmar Åker berättade för undertecknad i en intervju i en artikel på Långvind.com, ”Lyskväll avslutar sommaren” den 24 augusti 2009, hur han tog traditionen till Sverige.

– Lyskvällen startade 1990 i Borka. Det är jag hundraprocentigt säker på, berättade Hjalmar Åker med anledning av att olika uppgifter cirkulerar om detta.

– Sedan låg det i ”banken” innan min hustru tyckte vi skulle göra något av det, berättade han vidare.

Lyskvällen har rötter i en nästan 450 år gammal pandemi, pesten i Venedig 1575–1577. När den var besegrad, började man fira detta. Traditionen togs upp som ”venetiansk afton”, även stavat ”veneziansk afton”, under 1800-talet i Helsingfors, andra finländska kuststäder och moderlandet Rysslands lysande stad Sankt Petersburg. Traditionen levde vidare i Österbottens kustland och tog sedan fart i södra Finlands kustland, först under den ryska tiden och sedan när Finland blev en självständig stat. Långt senare spred den sig till den forna västra rikshalvan – via Hjalmar Åker och Enånger.

Bilden visar lyskvällen i Långvindsbruk 2021.

Långvind.com har haft många artiklar om lyskvällen: Lyskvällen ger nytt ljus (27 augusti 2021), Lyskvällen – en bildkavalkad (31 augusti 2020), Lyskvällen ny svensk helgdag (28 augusti 2020), Lyskvällen startade i Enånger (28 augusti 2019), Lyskväll som vanligt på Hälsingekusten (25 augusti 2018), Hävt eldningsförbud räddar årets lyskväll (13 augusti 2018), Lyskväll samlar allt fler (21 augusti 2017), Lyskväll med friska vindar (28 augusti 2016), Lyskvällen ny folkfest (26 augusti 2016), Lyskvällen lättar upp (28 augusti 2015), Eld över hav och land (17 oktober 2014), Lyskväll kär tradition (27 augusti 2014), Farväl till sommaren – ja till te (31 augusti 2013), Ljus i stundande mörker (29 augusti 2013), Upplyst mörker (25 augusti 2012), Åter dags för lyskväll (23 augusti 2012), Kväll med lyskraft (27 augusti 2011), Lyskväll sätter punkt (14 augusti 2011), Magisk lyskväll på Hälsingekusten (28 augusti 2010), Lyskvällen avslutar sommaren (25 augusti 2010), Ljus ger lyster åt hälsingekvällen (30 augusti 2009), Lyskväll avslutar sommaren (24 augusti 2009), Suring- och lysfest (12 augusti 2009).

Text och foto:
Jörgen Bengtson


Nyheter från Hälsingekusten Nyhetsarkiv