Skatön är den yttersta delen av landet på norra sidan av Söderhamnsfjärden. En kanal, Svartsundsrännan, skiljer Skatön från fastlandet.
Skatön hette tidigare Svartön. På Skatöns södra sida finns några mindre öar, som bildar en enhet med moderlandet: Långharen, Storstensharen, Skatharen och Skvalpstenen.
Skatön naturreservat
Skatön är sedan 1994 ett naturreservat, som i första hand är av betydelse för friluftslivet.
Öns högsta punkt är det 32 meter höga Skatberget. Från toppen har man en vidsträckt utsikt över de norra delarna av Söderhamns skärgård.
Skatöns norra och centrala delar rymmer stora klapperstensfält. Skatön har också många fina strandvallar, särskilt på öns norra sida.
Skatöns växtlighet är tydligt uppdelad. På stränderna finns salttåliga havsstrandväxter som ormtunga, strandråg och strandloka. Högre upp finns en lövträd, framför allt gråal. På öns inre delar växer orörd barrskog med bärris och knärot. På klapperstensfälten dominerar lavar, som högre upp blir mattor av mjölon och gles tallskog. På Skatöns södra och östra stränder finns artrika havsstrandängar. I övrigt är Skatöns stränder och de omgivande småöarna dominerade av storblockig morän.
Gott om stigar och bad
På Skatöns södra sida, framför allt vid Skathamnen, finns sandstränder. På öns nordvästra sida finns en badplats.
Tydligt markerade stigar löper ut från bron vid Svartsundsrännan. Huvudstigen går norrut till badplatsen vid Svartsundsviken och upp till Skatberget. Huvudstigen fortsätter i andra riktningen åt sydöst till Skatudden. En rad små stigar går norrut och söderut från huvudstigen.
Det finns åtskilliga fritidshus på Skatön.
Svartsundet skyddad sjöväg till Söderhamn
Svartsundsrännan, eller Svartsundet som det tidigare hette, går mellan Söderhamnsfjärden och Midsommarfjärden. Svartsundet erbjuder en skyddad sjöväg till Söderhamn norrifrån. Den har varit farled sedan åtminstone 1300-talet. Ärkebiskopen Birger Gregersson passerade sundet på sin visitationsresa i trakten den 17 oktober 1374, då Svartsundet för första gången är omnämnd i skrift.
Landhöjningen grundade med tiden upp Svartsundet. Men muddring och utgrävning av den igenvuxna rännan öppnade åter den gamla sjövägen 2006, efter två års arbete med att gräva ut och bredda den igenvuxna kanalen.
Svartsundsrännan är 285 meter lång. Den är två meter djup och nästan nio meter bred vid medelvattenstånd.
Sedan mitten av 1800-talet har Svartsundsrännan blivit rensad åtskilliga gånger. Första kända upprensningen skedde på 1840-talet. Sedan var det dags för ny utgrävning 1871, då man började ta ut en avgift för passage genom rännan. En stor restaureringen skedde 1928, då man försåg rännan med betongkanter. Dagens restaurering ska stå sig i åtminstone 50 år, tror expertisen.
Hör till Söderhamns stad
Skatön, eller Svartön som den tidigare hette, delar historia med flera andra öar i Söderhamns skärgård. Ön hör historiskt till Söderhamns stad och församling, trots att den ligger i vad som normalt är en av de omgivande landsortssocknarna.
1620 donerade kronan (staten) Storjungfrun och de mindre öarna Prästgrundet, Kalvhararna och Svartön till Söderhamns stad för dess fiskarskaps försörjning.
Söderhamnsfiskarna fick dock inte någon ensamrätt, utan delade fiskerätten med fiskarna i Gävle. Gävlefiskarna fick redan år 1591 arrendera Svartön och de andra öarna. 1772 upphävde staten Gävlebornas fiskeprivilegier på Svartön.
Jörgen Bengtson
Sidan uppdaterad 26 april 2010