Kungsgården Långvind

Långvindsbruk rymmer många byggnader och annat människor gjort från svunnen tid.

Bakgrunden till Långvindsbruk är ett kungligt privilegiebrev. Långvind grundades 1687 som järnbruk, främst för att förse Söderhamns gevärsfaktori med högkvalitativt järn. Ett järnbruk är beroende av tre naturresurser: järnmalm, träkol och vattenkraft. Malmen skeppade man in från Utö i Stockholms skärgård. Skog och vattenkraft fanns lokalt. Dessutom hade Långvinds bruk fördelen av att ligga vid havet, vilket underlättade in- och utskeppning.

Här presenterar vi byggnaderna som fortfarande finns att se plus några som inte längre är. När vi talar om Långvindsbruk syftar vi på samhället som helhet. Långvinds bruk syftar på det historiska bruket – främst järnbruket – och det som i dag hör till skogsbruket Långvinds bruk.

Vi startar vår vandring strax före skylten ”Långvind” och trevägskorsningen, fortsätter längs bruksgatan och lindallén för att sluta vid udden med den gamla ångbåtsbryggan och nya gästhamnen. Flera av byggnaderna är försedda med skyltar, som berättar om deras historia och funktion.

Längst ner på den här sidan ligger ett kort bildspel: ”Vandring längs bruksgatan”.

Vi nämner inte alla nuvarande eller tidigare byggnader och ting, men väl de med en historia.

Västra sädesmagasinet
Det röda sädesmagasinet ligger på vänster sida vägen strax före skylten Långvind. Det användes för förvaring av säd. Förr hade man uppfällda trappor i smide för att förhindra att skadedjur tog sig in. Konstruktionen med träplintar var också en metod att hindra angrepp av skadedjur.

Skolan
Den tidigare byskolan ligger på höger sida vägen före trevägskorsningen. Den lades ner 1949. I dag är skolan privatbostad.

Kvarnen och Kvarndammsgården
Brukets gamla kvarn finns inte kvar. Gården vid Kvarndammen – bostadshuset på vänster sida före bron – finns kvar och ligger vackert belägen vid en damm. Kvarnen är privatbostad.

Kraftstationen
Brukets kraftstation med tub ligger nedanför Kvarndammen i en relativt modern byggnad. Elverket uppfördes på 1940-talet och ersatte då ett äldre kraftverk bakom Gnisterhuset i centrala Långvind. Kraftverket vid Kvarndammen var i drift till 1954 och levererade likström till främst belysning och mjölkningsmaskiner.

Klensmedjan
Brukets klensmedja ligger mellan Långvind ströms två huvudflöden – varav det enda är ett omlöp, en konstgjord bäck för fisk – på vänster sida vägen. Smedjan är relativt intakt, där den ligger nedanför Kvarndammen. Klensmedjan är en del av den tidigare övre hammarsmedjan, ursprungligen en smedja för mindre smidesprodukter som till exempel spik och hushållsföremål som grytor, stekpannor, plättlaggar och mortlar. Vattenhjulet som drev bälgarna var placerat utanför smedjan, under ett skärmtak. Klensmedjan fungerar i dag som profant vigselrum; år 2009 genomfördes det första bröllopet i den gamla smedjan.

Kungsgården
Kungsgården ligger på höger sida vägen efter bron. Huset stod tidigare bredvid herrgården och var boställe för fyra smedsfamiljer. Det flyttades till sin nuvarande plats på 1890-talet, då det också fick namnet Kungsgården. Mycket talar för att Kungsgården är en gammal kungsgård från grannsocknen Norrala, som blivit flyttad till Långvind. Kungsgården är en rum och frukost- och konferensgård.

Mellanhammaren
Huset ligger som första bostadshus på vänster sida vägen efter bron. Huset är brukets gamla rättarbostad. Mellanhammaren är privatbostad.

Stenmuren

Stenmuren som börjar efter Mellanhammaren är en typ av hägnad, i detta fall en enkelmur. Murar av den här typen var ursprungligen avsedda att stänga ute de betande djuren i skogen från åker, äng och tomt. Just denna stenmur är nog också en statussymbol, eftersom den är extra påkostad. Det kan bero på att det fanns gott om arbetskraft till den här typen av projekt, när bruksverksamheten gick på sparlåga.

Slaggbasta
Denna slaggstensbyggnad, slaggbasta, ligger på vänster sida vägen mittemot milstolpen. Slaggbastan användes för torkning av brukets säd. Säden torkades av värmen från en härd i mitten av byggnaden. Röken från härden sipprade ut genom gluggar i fasaderna, som fortfarande är synliga.

Milstolpe
Milstolpen eller milstenen ligger snett emot slaggbastan. Milstolpen markerade avstånden mellan skjutshållen, som var platser där man bytte häst vid längre resor. De användes också för att visa avstånden mellan gästgivargårdarna, där man gjorde uppehåll och vilade. De är märkta med en avståndsangivelse, antingen 1 mil, 1/2 mil eller 1/4 mil samt årtal och regentens monogram. Angivelsen är i gammal mil. Gävleborgs klassiska milstolpar, som denna är ett exempel på, har också konungens befallningshavares, landshövdingens, initialer.

Konsumbutiken
Tidigare låg en Konsumbutik på vänster sida vägen före trevägskorsningen, mittemot herrgårdsparken. Butiken fanns från 1940-talet till 1964, då den stängde. Jordkällaren, som är synlig från vägen, är det enda som finns kvar från Konsumområdet.

Privatbostäder
Vid trevägskorsningen ligger två bostadshus ägda av Långvinds bruk.

Kapellet
Långvinds kapell uppfördes omkring år 1800. Skolundervisning skedde till en början i kapellet till dess att skolhuset blev färdigt. Kapellet genomgick en omfattande renovering på 1970-talet, varefter det åter blev en kyrkobyggnad. Kapellet är flitigt i bruk under juni, juli och augusti, men även vid andra tidpunkter för bröllop och dop. Gudstjänster genomförs också under jul, påsk och Kristi himmelsfärdshelgen.

Gamla förvaltarbostaden
Gamla förvaltarbostaden låg direkt efter kapellet på vänster sida vägen. Den brann i början av 1900-talet och ersattes av en ny på vänster sida vägen efter stallplanen. Det finns fortfarande murrester och trädgårdsväxter mellan kapellet och servicebyggnaden, som påminner om att det tidigare låg ett bostadshus här.

Herrgården
Långvinds herrgård uppfördes omkring år 1800. Den byggdes till och om under 1890-talet, då den fick sin nuvarande utformning i schweizerstil. Inomhusmiljön är välbevarad med vackert dekorerade tak, tapeter och 24 kakelugnar. Parken är utförd i engelsk stil med oregelbundna, osymmetriska linjer och vild romantik. I parken finns ädellövträd som är ovanliga så här långt norrut, främst ask, ek och bok. Här finns också lind, alm och lönn. På en ö i dammen, som en nybyggd bro leder till, finns ett restaurerat gammalt lusthus.

Servicebyggnaden
Den vita träbyggnaden på vänster sida vägen, som är påbyggt det vita garaget, är en servicebyggnad för restaurangbesökare, campinggäster och båtfolk. Här finns toaletter, dusch, bastu, kök och tvättstuga.

Bränneriet
Bränneriet är den vitkalkade slaggstensbyggnaden, som möter en i Långvindsbruks centrum. Bränneriet är brukets brännvinsbränneri, senare ombyggt till tvättstuga och badhus, för att i modern tid bli kafé och restaurang Bränneriet. Bränneriet är en av de äldsta byggnaderna i Långvindsbruk. Bränneriet, stångjärnsmagasinet, kolhuset och gnisterhuset ramar in en gårdsplan.

Stångjärnsmagasinet
Stångjärnsmagasinet ligger direkt an mot bränneriet. Det är en slaggstensbyggnad, som var stångjärnsmagsin till nedre hammaranläggningen. Då hade byggnaden dubbelportar på båda långsidorna, som gjorde att oxdragna kärror lastade med stångjärn kunde passera tvärs igenom byggnaden och få sin last lossad. Efter järnbruksepoken användes östra delen av byggnaden sporadiskt som handelsbod till mitten av 1950-talet och västra delen som sliperi. Västra delen är i dag utställningslokal för bruksmuseet.

Kolhuset
Kolhuset är det faluröda trähuset mittemot bränneriet. Brukets tidigare kolhus är i dag en del av Café Bränneriets verksamhet. Här förvarades kol som användes i den forna nedre hammarens smedja, som låg intill gnisterhuset. Kolet kördes in i kolhuset genom de övre portarna på gavlarna och in på en brygga, för att sedan tömmas ner på bottenvåningen. Efter järnbrukstiden var kolhuset vedbod för brukets behov. Kolhuset är ett av de bäst bevarade i Hälsingland. Bredvid kolhuset rinner Långvinds ströms nedersta omlöp, en konstgjord bäck som gör att fisk kan vandra en lång sträcka uppströms ån.

Gnisterhuset
Gnisterhuset är slaggstensbyggnaden strax söder om Bränneriet. Röken från härdarna i den forna hammarsmedjan (nederhammaren) leddes genom gnisterhuset, som fungerande som ”gnistsläckare”. Byggnaden samlade upp det varma och glödande stoftet innan röken fortsatte ut genom skorstenen. Byggnaden var ursprungligen sammanbyggd med hammarsmedjan, men den revs i ett tidigt skede, kanske i slutet av 1800-talet. I gnisterhuset fanns tidigare också ett tegelvalv under taket, där man mältade (torkade) säd, för användning vid öl- och brännvinstillverkning på bruket. Gnisterhuset var förfallet, när det renoverades grundligt runt 2005.

Pim-Pim-stugan
Det lilla huset mellan gnisterhuset och brandstationen var tidigare tennisbanans omklädningshytt. Resterna av tennisbanan finns att beskåda sydöst om herrgårdsdammen. Pim-Pim-stuga är i dag övernattningstuga. Den har fått sitt namn efter en tennisspelare.

Brandstationen
Brukets gamla brandstation är träbyggnaden med torn på en höjd sydöst om bränneriet. Brandstationen byggdes på 1940-talet. Här fanns tidigare en hästdragen brandspruta. Brandstationen är i dag sovsal för enklare inkvartering.

Gengaskolhuset
Bakom brandstationen ligger gengaskolhuset, uppfört på 1940-talet under andra världskriget som lager för gengaskol (gengasved) till bilar.

Masugnen
Bakom gengashuset ligger masugnen, som är i ett ”unikt stadium av förfall”, för att citera en tidigare länsantikvarie. Öster om masugnen står murarna till den tidigare rostugnen. Längre österut, på andra sidan vägen som leder till malmkajen och campingen, ligger masugnslidret.

Stallhusplanen
Ladugård och stall finns samlade i en stor byggnad på vänster sida vägen. I västra flygeln finns dagens brukskontor.

Gamla snickeriet
Gamla snickeriet, som också var brukets måleri, är en av de äldsta byggnaderna i Långvindsbruk. Delar av den är från 1700-talet. Här tillverkades den snickarglädje, som finns på husen inom bruksområdet. I dag rymmer byggnaden två övernattningsrum och ett innehållsrikt litet bruksmuseum.

Förvaltarbostaden
Det vita trähuset på vänster sida vägen, snett emot gamla snickeriet, är brukets tidigare förvaltarbostad. Den uppfördes 1920 sedan den gamla förvaltarbostaden, som låg bredvid kapellet, brunnit ner efter ett blixtnedslag 1919. Förvaltarbostaden är privatbostad.

Privatbostäder
Efter förvaltarbostaden ligger huset glaslyktan, som ägs av Långvinds bruk och innehåller tre lägenheter. På höger sida vägen ligger ett annat bostadshus ägt av bruket.

Finkan
Slaggstensbyggnaden på vänster sida vägen, placerad mellan och delvis bakom två mindre trähus, är brukets gamla finka. Bruksarresten byggdes senare om till bostäder för skogsarbetare. Till finkan hör ett stall. Brukspatronen hade tidigare rätt att sätta bruksarbetare som misskötte sig i arrest.

Arbetarbostäder
De två mindre husen närmast vägen, som delvis skymmer finkan, är arbetarbostäder, de kanske äldsta inom bruket. Dessa två hus är de enda privata bostäderna i Långvindsbruk, som inte bruket äger.

Bensinstationen och kiosken
Det lilla huset med pulpettak på höger sida vägen är Långvinds gamla bensinstation och kiosk. Till vänster om huset finns resterna av fundamentet till bensinpumpen.

Nedanför kiosken, granne med ångsågverket, ligger ett nyrenoverat litet hus, som haft olika användning under årens lopp. Från början byggdes huset för djurhållning.

Ångsågverket
Den faluröda byggnaden med hög skorsten vid vattnet är brukets ångsåg. Sågverket började användas omkring 1885 och tog i princip över efter järnbruksepoken. Sågen och hyvleriet drevs med ånga fram till 1952. Ångmaskinen finns kvar och är någorlunda intakt. Ångmaskinsrummet med ångpannan och svänghjul är kvar, men ramsågar och hyvlar är borta. En järnväg ledde förr från övre planet ut till vägen, där det färdigsågade virket lossades. En flisränna finns också kvar.

Stengärdesgården
Muren på vänster sida vägen är en så kallad dubbel stengärdesgård, vilket innebär att den har två parallella, enkla murar med osorterad sten emellan.

Muren är tillverkad i skalmursteknik. Stenarna i murens båda yttre sidor har fogats i varandra så att de bildar en jämn och fast yta.

Stengärdesgårdens uppgift var att hålla boskapen utanför muren. Det huvudsakliga betet fanns på utmarken, dit boskapen leddes från gårdstomten längs den inhägnade fägatan.

Östra sädesmagasinen
De två faluröda sädesmagasinen på vänster sida vägen efter Generalsvägen användes för förvaring av säd. Förr hade man uppfällbara trappor i smide för att förhindra att skadedjur tog sig in. Konstruktionen med träplintar var också en metod att hindra angrepp av skadedjur.

Sjöbodar
På höger sida vägen ligger först Patrons sjöbod, sedan beckboden, en mindre sjöbod och längst ut hamnmagasinet.

Festplatsen
Ute på udden, nära ångbåtsbryggan, fanns tidigare en festplats med dansbana.

Grillplats
Längst ut på udden, på vänster sida vägen, ligger en grillplats, med härlig utsikt över havsviken. Vid vägen finns också en torrtoalett.

Ångbåtsbryggan

Ångbåtsbryggan ligger vid vägs ände, med en gästbrygga som uddens nya utpost sedan 2009. Magasinsbyggnaden står stadigare än det ser ut. Före järnvägen stod ångbåtar och dessförinnan segelfartyg för nästan alla person- och godstransporter. Vid ångbåtsbryggan ligger i dag Ingaskär, som är både fiske- och turbåt.

Malmkajen
Snett emot ångbåtsbryggan, längre in i viken, ligger malmkajen. Den är i dag småbåtshamn med badbrygga. Innanför malmkajen ligger en mindre campingplats med framför allt fasta husvagnsplatser.

Jörgen Bengtson

Sidan uppdaterad 19 januari 2012