Hälsingekusten
Hälsingekusten sträcker sig från gränslandet till Gästrikland vid Axmarbruk i söder via de historiska städerna Söderhamn och Hudiksvall till Ragnvaldsnäs på gränsen till Medelpad i norr. Längs kusten finns en stor skärgård, många natursköna platser och mycket att se och göra.
Storslagen skärgård
Hälsingekusten har en storslagen skärgård, uppsplittrad i en mängd öar, holmar, skär och havsvikar. Den är inte lika dramatisk som Höga kusten, inte lika stor som Stockholms skärgård och inte lika karg som ytterskärgården i stora delar av Sverige.
Längs Nordanstigs kust är skärgården nästan helt utan öar. Skärgården från Hudiksvall till Långvind liknar i mycket Stockholms skärgård, med många öar, fjärdar och skyddade vatten. Den är lättnavigerat, eftersom den har få undervattenstenar.
Havet har under historien bundit samman människor och bygder. Detta är särskilt tydligt i Hälsingland, där landskapets öppna kustvatten varit transportvägar sedan människan började befolka landet. Landvägarna var ända in i modern tid underlägsna vattenvägarna, eftersom terrängen var kuperad, havsvikarna skar djupt in i landskapet, älvarna försvårade landtransporter, skogslandet söderut var stort och befolkningen gles.
Sjövägarna hade också fördelen med att de kunde bära stora transporter och inte krävde något underhåll. Under lång tid var de också snabba, när vinden var stark och låg rätt.
Kustsocknar och städer
Hälsingekusten blev med tiden de två kuststädernas och elva kustsocknarnas landskap. Längst i norr ligger Gnarp, Jättendal och Harmånger (dagens Nordanstigs kommun). Sedan kommer på rad: Rogsta, Hälsingtuna, Hudiksvall, Idenor, Njutånger och Enånger (Hudiksvalls kommun). I söder ligger Norrala, Söderhamn, Söderala och Skog (Söderhamns kommun).
Kustsocknarna har sex medeltidskyrkor: Harmånger (delar från medeltiden), Rogsta, Idenor, Njutånger, Enånger och Söderala.
Två av Norrlands äldsta städer, i dag viktiga handels- och nöjesmetropoler, ligger på Hälsingekusten, Hudiksvall (grundad 1582) och Söderhamn (1620).
Fiske med egen historia
Längs Hälsingekusten finns fiskelägen som Ragnvaldsnäs, Moningssand, Norrfjärden, Sörfjärden, Hårte, Mellanfjärden och Stocka i Nordanstig. Här finns Bergön, Bålsön, Kuggörarna, Arnöviken, Hölick, Olmen, Våtnäs, Borka, Borkbo, Karskär och Räveln i Hudiksvall. Söderhamn har fiskelägen som Skärså, Granön och Trollharen.
De många fiskelägena speglar den stora betydelse som fisket och senare fiskförädlingen hade i kustsocknarna.
Från början var yrkesfisket ett privilegium för stadsbefolkningens fiskare och en del av skråväsendet. Bönder och annan lokalbefolkning fick bara fiska för husbehov. Stadens fiskare tillhörde borgerskapet och var organiserade i så kallade fiskarsocieteter. Den äldsta kända fiskestadgan är från 1450.
Fisket blev till en början en angelägenhet för fiskarna från Gävle, som fick stadsprivilegier 1446. Under lång tid bedrev Gävlefiskarna fjärrfiske längs Norrlandskusten. Samma rätt hade borgarna från Norrtälje, Södertälje, Köping, Strängnäs och Uppsala. Med framväxten av nya städer längs Norrlandskusten blev yrkesfisket i allt väsentligt en fråga för borgarna i städerna Gävle (stadsprivilegier 1446), Hudiksvall (1582), Härnösand (1585), Söderhamn (1620) och Sundsvall (1621).
Länge fanns motsättningar mellan Gävlefiskarna och de nya fiskarstädernas befolkning, liksom mellan stads- och lokalbefolkning längs kusten. En särskilt konfliktunge var att Gävlefiskarna köpte land – vilket i princip var förbjudet – av lokala bönder med fiskerätt längs stränderna. Ett minne från Gävlefiskarnas dominans är benämningen gävlebohamn, som man kallar naturhamnar med fiskelägen på Norrlandskusten.
Viktiga järnbruk
I havsbandet finns kända öar som Gran, Vitörarna, Jättholmarna, Bålsön, Olmen, Innerstön, Kråkön, Drakön, Agön, Klacksörarna, Prästgrundet och Storjungfrun. Drygt tio öar, fiskelägen och samhällen längs kusten har kulturskatter i form av gamla fiskarkapell och brukskapell.
Fiskarkapellen finns längs hela södra Norrlandskusten, från Lövgrund utanför Gävle i söder till Höga kusten i norr. Dessa är inte församlingskyrkor, utan har en ovanlig social och ekonomisk bakgrund, som går tillbaka till skråväsendets fiskarsocieteter.
Gamla järnbruk längs kusten vittnar om den tidiga industrialiseringen, från Gnarps masugn och Strömsbruk i norr, via Iggesunds och Långvinds bruk i mitten till Ljusne och Maråker i söder.
Den senare industrialiseringen med sågverk och annan träförädling finns spår av i bland annat Stocka och Saltvik. I Tjärnvik, Iggesund, Vallvik och Ljusne finns de moderna efterföljarna.
Fritidsområden tar över
Kustsocknarna har också ett inland. I typiska kustsocknar som Njutånger, Enånger och Norrala finns orter som Boda, Lindefallet och Kungsgården (Norrala), men också skogsbyar en bra bit in i landskapet som Nianfors, Larsbo och Trönödalens byar. Här finns fäbodvallar i inlandet, som Tjännavallen och Österåcka, men också fäbodvallar i kustlandet och på öarna.
Från 1960-talet och framåt har stora fritidsområden vuxit upp längs Hälsingekusten, med orter som Gnarpsbaden i Nordanstig, Storsand och Lakbäck norr om Hudiksvall, Mellanbyn och Vintergatan söder om Hudiksvall, Fjäle och Långvind söder om Enånger, Humlegårdsstrand med grannbyar och Stålnäset norr om Söderhamn.
I flera av dessa fritidsområden finns härliga sandstränder. Gnarpsbaden stoltserar med en av Norrlands längsta sandstränder, nästan två kilometer lång, Hudiksvall har sin långgrunda sandstrand i Maln, Långvinds fritidsområde har två skyddade havsstränder, Ljusne har ett stort havsbad.
Kort sagt, längs Hälsingekusten finns mycket att upptäcka och göra!
Jörgen Bengtson
Sidan uppdaterad 6 augusti 2011
