Tehistoria
Te tidigt till Nordeuropa
Teet kom från Kina till Nederländerna 1610 och strax därefter till Storbritannien och Frankrike. I mitten av 1600-talet kom teet till de amerikanska kolonierna och i slutet av århundradet till Tyskland och Sverige.
Första gången någon västerlänning nämner te som dryck i litteraturen är 1559. Den venetianske skriftställaren, diplomaten och ämbetsmannen Giambattista Ramusio skriver i reseskildringen ”Delle navigationi e viaggi” om en kinesisk växt, vars färska eller torkade blad kokades i vatten. Författaren fick kännedom om teet från en persisk köpman, som berättade om växten chai catai, som inte bara var en god dryck, utan också vara bra mot ledvärk, huvudvärk, magsmärtor och feber.
Teet gör entré på engelska 1598 i den engelska utgåvan av den holländske handelsmannen, upptäcktsresanden och historikern Jan Huighen van Linshootens (även stavat Jan Huyghen van Linschoten) bok ”Discours of Voyages into Easte and Weste Indies”. Han skriver för första gången om det som skulle bli engelsmännens nationaldryck.
Te viktig handelsvara i Sverige
Teet kommer till Sverige 1685, då två köpmän från Göteborg importerar te från Amsterdam och Hamburg. Te är under en tid en viktig handelsvara i Sverige och helt avgörande för Svenska ostindiska kompaniet existens.
På stadsmuseet i Göteborg kan man läsa om hur betydelsefullt te en gång var: ”Te var den viktigaste varan för det Svenska ostindiska kompaniet och grunden för kompaniets ekonomi. Vinsterna var höga och utländska personer investerade gärna i kompaniets tehandel. [...] När lasten anlände till Göteborg auktionerades den ut. De största partierna köptes av utländska köpmän som sedan sålde det vidare på den europeiska marknaden.”
Göteborg är alltså en viktig europeisk tehamn under många år. Men det är bara i Storbritannien och delvis i Nederländerna och Tyskland, som teet blir en framträdande dryck.
Tedrickandet ökar i Sverige på 1700-talet. I Göteborg och andra städer inrättar man speciella tehus. Teet får därmed en spridning till många människor. Te blir dock aldrig lika populärt som den andra importerade 1700-talsdrycken, kaffe. I Sverige tar kaffet snart över. På museet i Göteborg konstaterar man ”att dricka te blev aldrig lika populärt som att dricka kaffe”.
Under senare år har dock te fått en renässans i många länder, inte minst i Sverige.
Från början medicinalväxt
Carl von Linné namnger tebusken 1737, Thea senesis, och publicerar namnet i boken ”Species plantarum” 1753. Han skriver om te i sin ”Örtabok” från 1725.
Carl von Linné kritiserar importen av te. Han anser det vara ett stort ekonomiskt slöseri att importera te från Kina. Han förordar istället inhemsk teodling. och gör flera försök att starta teodling i Sverige, dock utan att lyckas.
Till en början är te en medicinalväxt, som säljs av apotekare, men blir snart en dryck bland andra.
Kina och Indien dominerar
Teet kommer från tebusken och odlas i cirka 50 länder i Asien, Afrika, Amerika, Australien och även i Europa.
De överlägset största teproducenterna är Kina och Indien, som är ungefär lika stora.
På delad andra plats, med en produktionsvolym som är en tredjedel av Kinas respektive Indiens, kommer Kenya och Sri Lanka (Ceylon).
Därefter kommer i storleksordning Indonesien, Turkiet, Vietnam, Japan, Argentina och Bangladesh.
Afternoon tea älskat av många
Afternoon tea, även kallad low tea, är ett mindre mål mellan lunch och kvällsmat, vanligen mellan klockan 14 och 17. Vanan att inta detta mål uppstod i den engelska högreståndsmiljön i början av 1800-talet. Hertiginnan Anna av Bedford införde Afternoon tea, som sen har utvecklats till en tradition med särskilda dukningar, scones, sandwichar, bakverk och kakor. Traditionen spred sig till stora delar av världen med hjälp av engelsk kolonialism och engelska sjöfarare.
High tea, även kallad meat tea, är en kvällsmål, som man intar mellan klockan 17 och 19.
”Low” och ”high” syftar i tesammanhang på bordshöjden. ”Low tea” äter man vid soffbord, ”high tea” vid matbord.
Afternoon tea passar framför allt när mörker och kyla smyger sig på. Därför är slutet av augusti och september en utmärkt tid för afternoon tea i Hälsingland. Vi dukar upp en härlig engelsk temåltid, som finns i olika storlekar beroende på mage och plånbok.
Afternoon tea är älskat av många. Sedan 2011 har vi infört traditionen i Enånger, Hudiksvall och på Hälsingekusten.
”Tea for two”
Till sist, några lovsånger om te.
”Det finns få timmar i livet som är angenämare än den timme, som är ägnad den ceremoni som är känd som eftermiddagste.”
Henry James, amerikansk författare (1843–1916)
”Om du är kall, värm dig med te. Om du är varm, svalka dig te. Om du är nedstämd, vederkvicker dig te. Om du är orolig, lugnar dig te.”
William Gladstone, brittisk premiärminister (1809–1896)
”Te – fastän förlöjligat av okänsliga personer och råa sällar – kommer alltid att förbli de intellektuellas favoritdryck.”
Thomas de Quincey, engelsk författare och intellektuell (1795–1859)
”Gud vare tack för te. Vad skulle världen ta sig till utan te? Hur skulle den kunna existera? Jag är glad att jag inte föddes före teet.”
Sidney Smith, engelsk präst (1771–1845)
”En förhärdad och inbiten tedrinkare,
Som i åratal druckit te till sina måltider,
Vars tekittel knappt fått tid att svalna,
Som förnöjer sig med te om kvällarna,
Som tröstar sig med te på nätterna
Och som med te hälsar den gryende morgonen.”
Samuel Johnson, engelsk författare och språkvetare (1709–1784)
”Teet är gott; det uppfriskar våra trötta sinnen. Det gör tanken klarare och skärper ögats ljus. Därför är det oss en hjälp i våra arbeten och studier.”
Ikkiu, buddhistisk präst, lärare och teceremonimästare (1394–1481)
”Te kräver övning.”
Gong fu cha, kinesisk tefilosofi
Och nu några avslutande tecitat på engelska:
”Stands the Church clock at ten to three?
And is there honey still for tea?”
från The Old Vicarage, Grantchester
Rupert Brooke (1887–1915)
”Picture you upon my knee,
Just tea for two and two for tea.”
från sången Tea for Two
Irving Caesar (1895–1996)
Jörgen Bengtson
Sida uppdaterad 24 januari 2012
